Krigshistoria utan generaler
Stridens skönhet och sorg
- första världskriget i 212 korta kapitel
Peter Englund
Atlantis
Stridens skönhet och sorg är ingen bok för den som söker den stora berättelsen om första världskriget - dess orsaker huvudsakliga förlopp, avgörande slag och konsekvenser. I förordet uttrycker författaren Peter Englund för övrigt sin melankoliska skepsis inför möjligheten att överhuvudtaget skriva en sådan sammanhållen historia.
Istället skildras kriget underifrån, sett ur 19 enskilda människors perspektiv. Vi möter dem genom brev, dagböcker och andra dokument som själva har lämnat efter sig. De kommer från olika kontinenter, kämpar på olika sidor och har alla sina egna vägar in i infernot. Några deltar motvilligt, andra med liv och lust. De tar oss till västfrontens skyttegravar, givetvis, men också till mindre kända krigsskådeplatser, som Mesopotamien, Serbien och Östafrika. Här finns en 12-årig tysk skolflicka, en brittisk sjuksköterska i ryska armén och en italiensk infanterist som blir galen och ser gudomliga uppenbarelser i sina kalsonger, för att nämna några. Greppet att varva deras berättelser är effektivt, även om 19 personer är för många för att alla ska framträda med samma tydlighet.
Kanske märkligast av dem alla är den sydamerikanske äventyraren Rafael de Nogales. Han berörs inte av de nationalistiska känslor som driver många av de andra personerna i boken. Ändå - när nyheten om krigsutbrottet når honom sätter han sig på första bästa båt till Europa för att delta. Efter att utan framgång ha erbjudit sina tjänster till i tur och ordning Belgien, Frankrike, Montenegro, Serbien och Ryssland hamnar han mest av en slump på motståndarsidan, i den osmanska armén. Där blir han vittne till de fruktansvärda förbrytelser som begicks mot kristna, främst armenier, under det Osmanska rikets sista år.
Om det hade funnits ett krav på att böckers innehåll ska speglas i deras titlar skulle den här förmodligen ha hetat Stridens skönhet, sorg och kuriosa. Fotnoterna skulle nämligen kunna fylla en normaltjock bok. De informerar sakligt om allt från bruket av 500 år gamla artilleripjäser till det kategoriska förbudet mot reträtter och är inte sällan skrivna med en torr humor som gör mig så munter att det nästan känns hädiskt med tanke på de mänskliga tragedier som utspelar sig längre upp på samma sidor.
Behållningen är att de ger läsaren något av de större sammanhang som personerna i händelsernas centrum ofta är omedvetna om. Samtidigt utgör de med sitt uppifrånperspektiv både stilistiskt och till sitt innehåll en avvikelse från det jag uppfattar som bokens bärande idé. Ibland blir jag distraherad av deras stora antal, vid något tillfälle lite sur på deras tonfall. Som när författaren lägger ut texten om den franske ämbetsmannen Michel de Cordays efternamn: det tagna namnet Corday kommer sig av att familjen på ett löst vis var besläktad med Charlotte Corday, kvinnan som 1793 mördade revolutionsledaren Marat, ett dåd som vi alla vet odödliggjordes av David. Vadå som vi alla vet? Vem då David? (Jacques-Louis David, en fransk konstnär, visar det sig när jag kollar upp saken.) Varför dessa snobberier, undrar jag.
Men sådana små irritationsmoment är snart glömda när man vänder blad och sugs vidare genom Peter Englunds på det hela taget strålande skildring av några av alla de intryck, upplevelser och stämningar som tillsammans var första världskriget.
