Förödmjukelse i storstaden

Arbetslöshet är något som många tvingas uppleva idag. Även med en gedigen utbildning kan man hamna i limbo utan att veta hur länge man måste vänta på ett jobb och vad man förväntas göra. Man ska ha rätt kontakter och bete sig på rätt sätt. Att vara duktig och ödmjuk uppmuntras inte. Istället drivs vi mot det ytliga, lönsamma och karriärsmarta. Klyftan mellan arbete och inget arbete växer.
Johan Klings roman följer Magnus under en dag i Stockholm där han går runt och letar jobb och oroar sig för att flickvännen ska lämna honom. Han är som en 35-årig Martin Birck i mediabranchen vars självförtroende har knäckts av alla motgångar.
Magnus är ibland så mjäkig att man vill ruska om honom, men samtidigt har han en stark integritet som hindrar honom från att spela det spel som alla yuppies omkring honom förväntar sig. Han känner sig obekväm men fortsätter att gå på förnedrande intervjuer och möten. Han tror att om flickvännen bara stannar hos honom kommer allt annat att gå bra och därmed lägger han makten över sitt liv hos någon annan.
Man får följa Magnus innersta känslor och tankar, men de starkaste skildringarna framkommer i dialogerna. Kling har skrivit manus till filmen Darling och mycket elegant fångar han ironi, uppgivenhet och ytlighet i replikerna.
Andra fina detaljer är den återkommande frågan om planerna inför sommaren som allt eftersom dagen går, och självförtroendet tryter, får annorlunda svar. Det som stör lite grand är komprimeringen. Boken utspelar sig under en dag och Magnus träffar en fantastisk mängd bekanta. Nog för att han har bott och arbetat i Stockholm länge, men det känns konstruerat. Det är också väldigt stockholmscentrerat vilket i och för sig fungerar eftersom det förstärker känslan av stress och big business.
Människor helt utan betydelse är en avskalad bok om utsatthet. Hur en vanlig människa inte får en chans i det hetsiga samhället. Girighet och översitteri premieras och ödmjukhet och eftertanke leder till passivitet och utanförskap.