För bra för att motstå

Kyldygnet
Philip Birk
Historiska Media

Uppsalastudenten och Ergo-krönikören Philip Birk förlagsdebuterar med deckaren Kyldygnet. Boken är utgiven på Historiska Media, vars övriga utgivning i huvudsak består av fackprosa och historisk skönlitteratur. Enligt det medföljande pressmeddelandet var dock Birks manus för bra för att motstå.
Hade jag varit förlagschef, hade jag resonerat likadant. Det är en skicklig debut på alla nivåer, som trots att det är ett förstlingsverk ger etablerade kolleger en run for their money.

Den före detta konsttjuven Tom Grip kontaktas av en gangster och tillika far till Grips döda bästa vän och parhäst. Denne har fått en kär tavla stulen. Grip anlitas för att återfinna den och dras genast in i en kamp om makten över Öresundsområdets undre värld. Berättelsen är ovanligt komplicerad för en debut. Den skildras från flera personers perspektiv längs två parallella tidslinjer som tjusigt tvinnas ihop. Att ens göra ett perspektiv begripligt är svårt nog, vet alla som någon gång försökt skriva. De skildrade konststötarna, berättelsens råmaterial, är realistiska och påhittiga; jag får intrycket att Birk skulle göra sig bra som tjuv.

Språket är på pricken; oftast hårdkokt komiskt – en fin Chandlerminnande liknelse är att ”en pundares vittnesmål är lika trovärdigt som en översättning från Google Translate” – men någon gång mer finstämt: En skurk är så noggrann att han behandlar ”varje övning på vägen fram till stöten som en ömtålig glaskula”. De korta, koncisa kapitlen och snabba perspektivskiftena håller tempot uppe; förtegna men oblygt antydande berättare maximerar spänningen. Detta är i och för sig gamla knep, men Birk använder dem väl.

Självklart är boken inte perfekt. På ett fåtal håll är den annars utmärkta dialogen lite styltig. Ibland har jag svårt att begripa exakt hur någon visste vad eller drog en viss slutsats, och emellanåt anar jag några dei ex machina. Det är hur som helst småsaker som läsaren måste vara generös nog att låta passera om man ens märker dem.

Allt sammantaget kan jag inte annat än att gratulera Philip Birk till en välskriven debut och det i övrigt varma mottagandet den tycks ha fått. Småningom kommer han att bli allmängods.