Ta inte emot fler studenter innan det finns bostäder
Inom Uppsala universitet finns studenter representerade på alla nivåer. Oftast har studentgruppen en tredjedel av platserna, vilket ger en god plattform att driva och föra fram studentgruppens frågor och synpunkter. För som studentrepresentant sitter man inte på personliga mandat utan man företräder alla studenter inom grund- och forskarutbildning på Uppsala universitet. Det är viktigt att ha i bakhuvudet.
Bostadsfrågan är den i särklass viktigaste frågan för Uppsala studentkår under detta verksamhetsår. Den stora brist på bostäder som råder i Uppsala är ett av skälen. Att studenter ständigt tar upp frågan och ber oss arbeta med den är ytterligare ett. Bostadsbristen har i sig flera orsaker. Uppsala har som kommun en relativt låg andel hyreslägenheter. Universiteten i staden har under 1990-talet dessutom expanderat kraftigt, utan att beståndet studentbostäder har ökat med mer än ett hundratal bostäder på samma tid. Det leder till en situation där studenter tvingas tacka nej till sina platser i Uppsala och där de studenter som väl kommer hit tvingas bo under usla förhållanden i en eller flera terminer. Ovanstående bild har lett till att Uppsala studentkårs fullmäktige fattat ett drastiskt beslut: att dess representanter ska reservera sig mot en utbyggnad av Uppsala universitet till dess bostadssituationen är en annan. Undantag kan göras för nya platser till distans- och sommarkurser, som inte ytterligare belastar bostadssituationen. Beslutet togs med stor uppslutning och vi har därefter mötts av positiva kommentarer från våra medlemmar när vi berättat om beslutet. Varför? För att läget upplevs av studenter som så kritiskt att kåren måste säga ifrån, om än på ett drastiskt sätt Vi kan inte längre med gott samvete medverka till en utbyggnad av universitetet när de nya studenterna inte har bostad
Fullmäktigebeslutet realiserades av Uppsala studentkårs representanter i konsistoriet (universitetsstyrelsen) när man skulle äska om nya platser för den närmaste treårsperioden. Studentrepresentanterna från Uppsala studentkår reserverade sig mot en ökning av antalet platser, eftersom plasterna inte enbart skulle användas till distans- och sommarkurser. Denna reservation gjordes med insikten att det var en yttersta åtgärd och en kraftfull signal, men också med insikten att den var fullkomligt nödvändig.
Vad har då denna reservation lett till? Jo, bl.a. till att universitetsledningen vid ett möte med kårrepresentanter ansåg att de reserverande studentrepresentanterna var oansvariga, som inte tog ansvar för hela universitetets utveckling. Man ansåg också att det var oansvarigt att använda konsistoriet och den reservationsrätt som varje ledamot där har till politiska signaler. I ljuset av detta är frågan klar: ska man som studentrepresentant hålla med och vara delaktig i beslut som man inte kan stå bakom? Ska man, för att passa in i beslutsstrukturen vid universitetet och för att inte anses som oansvarig i universitetets ögon, ha konsensus till varje pris? Vad är i så fall studentinflytandet värt?
Karolina Larfors, ordförande
Anna Danielsson, vice ordförande
Mikaela Staaf, vice ordförande
Uppsala studentkår