Initiativet måste komma från doktoranderna
Debatten är inte ny men oerhört viktig. Saken är dock den att det redan idag finns en vilja från kåren att decentralisera arbetet. Sedan våren 2001 är det möjligt för doktoranderna och utbildningsbevakande föreningar vid universitetet att bilda sektion och därigenom få just mer makt och inflytande. Att doktoranderna ännu inte har utnyttjat möjligheten att bilda sektion är bara att beklaga, men Uppsala studentkår bör inte lastas för detta. En viss anledning till självkritik finns givetvis och det rör framförallt bristande information till studentgrupper om möjligheterna till sektionsbildning och konkretisering av sektionstanken. I år tar vi tag i dessa frågor och vi har en person som arbetar särskilt med detta.
Hur stor del av medlemsavgiften som skall gå till sektionerna blir en fråga vi får diskutera när det blir aktuellt för doktoranderna att bilda sektion. Men vi är öppna för vidare diskussioner kring detta.
Angående beslutet om SFS-medlemskap var det enligt Lagerqvist ett tecken på att Uppsala studentkår inte beaktar doktorandernas synpunkter. Det är ett anmärkningsvärt påstående Beslutet togs av en majoritet i fullmäktige - kårens högsta beslutande organ. Doktoranderna hade haft möjlighet att på verka utgången i kårfullmäktige om man hade haft ett doktorandparti. Hade man bildat sektion hade man dessutom kunnat stå utanför SFS. Det är en märklig demokratisyn att på allvar hävda att detta beslut nödvändigtvis borde ha stoppats bara för att doktoranderna, som utgör 10 procent av kårens medlemmar, var emot det. I en demokrati kan man inte vinna jämt Vi skulle samtidigt vilja be Lagerqvist att ge oss ett exempel på en fråga som särskilt rör doktorander, och som doktoranderna har uppmanat kåren att driva, men som kåren sedan har struntat i. Han får leta länge
Ta makten Bilda sektion Men initiativet måste komma från doktoranderna och inte påtvingas av Uppsala studentkår centralt
Ignacio Vita
Ordförande
Mia Lundman
Decentraliseringsansvarig
Uppsala studentkår