Domstolsverket bakom bristande genusintresse
Där kan man naturligtvis göra som de flesta och avbryta tankebanan, för att uppgivet konstatera att juristerna är ett ont och förlorat släkte - eller så kan man fundera över den egentliga orsaken till att blivande jurister inte tar genusfrågor på allvar.
Enligt min bestämda uppfattning är orsaken Domstolsverkets antagningsregler till tingsmeritering. För att idag få denna för de klassiska juristyrkena obligatoriska praktik, krävs förutom högsta betyg i samtliga kurser även en god portion sidomeriter i form av arbetserfarenhet och ytterligare studier. En möjlighet att kombinera sina dokumenterade meriter med en intervju tillämpas, men endast på försök och på ett begränsat antal tingsrätter. Dessa formliga übermenschkrav leder enligt en färsk undersökning till att 88 procent av studenterna känner sig negativt påverkade av stress.
Med sådana förutsättningar är det inte så konstigt att intresset för genusperspektiv på seminarierna är svalt Livet för en student med sikte på något av de klassiska juristyrkena består nämligen i att sortera bort allt som inte är 100 procent tentarelevant för att inte duka under i stressrelaterade konvulsioner.
Tiden är därför inte bara mogen, utan snarare övermogen för Domstolsverket att ändra sina snart fossila antagningsmetoder. Med ett utökande av antalet tingsplatser genom halverande av meriteringens längd och införande av ett obligatorisk intervjuförfarande vid anställning, är jag övertygad om att dagens juridikstuderande skulle visa lika stort intresse för genusfrågor som alla andra.
Frågan är då hur man påverkar en sådan kafkaistisk och ond myndighet som Domstolsverket synes vara. Sannolikt är försök som denna artikel fruktlösa i att ens påverka någon i en position motsvarande herr Klamms. Det åligger därför enligt min mening de juridiska fakulteterna landet över att med förenade krafter skrämma greve West-West ur slottet. Annars får vi nog räkna med fler felaktigt friade gruppvåldtäktsmän i framtiden.