Annons
Annons

Ett konkret alternativ till obligatoriet


Knappt någon vill ha kvar det, men få vid makten vågar ta bort det. Kårobligatoriet alltså. Ett brott mot föreningsfriheten menar vissa. Att jämställa med ett medlemskap i en kommun, menar andra, däribland utbildningsminister Tomas Östros. De vid makten tenderar att försvara det ringa brottet därför att det tryggar ekonomin i landets kårorganisationer.

Uppsala studentkår har genom kårobligatoriet i det närmaste fri taxeringsrätt på sina 36 000 medlemmar. Vill de höja kåravgiften till en femhundring per termin är det bara för studenterna att betala och le, alternativt byta kårledning eller val av studier.
Kårobligatoriet innebär också att föreningar som ägnar sig åt studentfacklig verksamhet men inte är riktiga studentkårer ofta tvingas be sina medlemmar att dels betala den ofrånkomliga avgiften till en central studentkår och sedan avlägga en frivillig allmosa till den fakultetsanslutna kåren. Denna ekonomiska argumentation har inte sällan varit central i de ofta infekterade debatterna om kårsplittring som genomförts i Lund och Umeå, nekats i Göteborg och varit ständigt aktuellt i Uppsala de senaste åren.
I förra numret av Ergo (nr 13 2003) ägnas hela sidan fem åt frågan om kårobligatoriet med anledning av att miljöpartisterna Åsa Domeij och Mikaela Valtersson motionerat om dess avskaffande. I samma nummer försvarar Per Anders Strandberg, vice ordförande på Sveriges Förenade Studentkårer, SFS, dagens situation med att att det saknas konkreta förslag på alternativ till kårobligatoriet. Uppsala Studentkårs ordförande Ludvig Larsson drämmer till med att det behövs en statlig utredning varpå han konstaterar att frågan redan utretts många gånger, men att den behöver utredas mer.
Hur skulle ett alternativ då kunna se ut? Jag presenterar ett utkast till en modell:
l Ge statsmakterna i uppdrag att inrätta, samt bestämma summan på en Demokratipeng vars syfte ska vara att ersätta den mot föreningsfriheten stridande kåravgiften.
l Ge Högskoleverket i uppdrag att ackreditera studentkårer. Alla organisationer som vill verka som studentkår gör en ansökan hos Högskoleverket. Efter bedömning av syfte, demokratiska processer m m beviljas eller avslås ansökan. Varje beviljad organisation noteras hos Centrala Studiestödsnämnden, CSN.
l Ge Centrala Studiestödsnämnden i uppdrag att för varje beviljat studiestöd låsa en del av studiemedlet, en del motsvarande Demokratipengen. Denna del av studiemedlet kan ej tas ut av studenten själv utan enbart gå från CSN till kontonummer avsett för medlemsavgift i studentkår.
Denna modell skulle inte kräva några ökade utgifter för vare sig statsbudgeten, eller studenterna. Den ökade administrationen för CSN och Högskoleverket skulle sannolikt finansieras av att en andel studenter helt enkelt struntar i att kryssa för någon studentkår för vilken de vill ge sin Demokratipeng, dessa pengar skulle då gå tillbaka till statsmakterna.
Landets studentkårer skulle inte behöva bekymra sig för att tvingas övertyga studenterna att de måste ta av sina pengar för att bli medlem i en organisation de kanske bryr sig föga om. Det skulle räcka med att de lyckades förmå studenterna att kryssa för vilken kår, om någon, de vill vara medlem i. Avgiften skulle de redan i praktiken ha betalt. Ingen egentlig skillnad mot idag alltså, när vi får hela summan men är tvungna att betala en obligatorisk medlemsavgift.
Det var ett konkret förslag på alternativ till kårobligatoriet, det finns säkert flera.


Annons

Annons

Läs mer

"Det är inget annat än hyckleri. Vem ska ta våra krav på allvar när vi själva vägrar att leva upp till dem?", skriver…
"Det sägs att sociala kunskaper är nyckeln till ett framgångsrikt yrkesliv. Samtidigt håller social interaktion som…
"Vår ambition är att Uppsala universitet ska ges förutsättningar att vara ett av världens 50 främsta lärosäten", skriver…