Vissa fångar får tydligen inte synas
För detta blev han dömd. Straffets längd för dem som dömdes efter protesterna var rekordartad och berodde i avgörande grad på om den åtalade var politiskt engagerad eller inte. Detta har dokumenterats grundligt av författaren Erik Wijk och andra. Jonathan befanns vara politiskt engagerad och blev därför en av detta lands många politiska fångar.
Av den anledningen väcker det så mycket vrede när han intervjuas av Ergo om hur det är att vara fängelseintern och studerande. Hans övriga åsikter och påstådda brott får inget utrymme i artikeln, men det spelar ingen roll. Han får inte synas, utan vi ska helst glömma att han någonsin har funnits.
Det intressanta är att de krafter som tycker att politiska fångar inte straffas hårt nog i Sverige är samma krafter som applåderar USA:s, Storbritanniens och andra makters olagliga nykoloniala massmord i bland annat Asien. Konsekvens i form av nolltolerans mot lagbrytare är tydligen inte deras starka sida.
Kanske vore det lika bra att skapa fler koncentrationsläger i stil med Guantánamobasen åt alla oss som ogillar den orättvisa världsordning som låter de rika roffa åt sig på bekostnad av bland annat att tio miljoner barn under fem år dör av svält och undernäring varje år.
Det finns rentav fina svenska traditioner från 1940-talet med koncentrationsläger i orter som Sveg, Öxnered och Storsien som skulle kunna återupplivas. Lås in oss och kasta bort nyckeln, så kommer vi garanterat inte att intervjuas av några blödiga tidningsredaktioner som Ergos.