Annons
Annons

Rimligt med vald statschef


Sveriges statschef har ställt till med en präktig konstitutionell kris genom att bedriva en egen utrikespolitik. I en intervju i Dagens Eko den 9 februari säger Carl XVI Gustaf att Brunei är mer öppet än något annat land man kan tänka sig.

Samtidigt är den svenska regeringens linje att Brunei är en auktoritär diktatur, som regelmässigt begår övergrepp mot sin egen befolkning. Därmed föreligger en situation där Sveriges demokratiskt valda regering och statschef har olika uppfattningar i hur Sverige ska förhålla sig till ett främmande land.
För nittio år sedan, i februari 1914, kritiserade den dåvarande kungen Gustaf V den liberala ministären under Karl Staff. Konflikten mellan statsministern och Carl XVI Gustafs farfars far, som kommit att kallas borggårdskrisen, handlade om försvarsutgifterna: monarken krävde militär upprustning medan statsministern tvekade. Konflikten resulterade i att statsministern tvingades avgå. Men på lång sikt stod kungen som förlorare: borggårdskrisen blev en sista uppvisning av rojalistisk makt i Sverige. När dagens kung nu på samma sätt som sin förfader försöker ställa regeringen åt sidan och själv formulera Sveriges politik har han provocerat fram samma situation som 1914. Men idag står demokratin starkare och ingen demokrat kan sväva i tvivelsmål om vem det är som måste vika i den nuvarande konflikten.
I Utrikesdepartementets dokument om de mänskliga rättigheternas status i Brunei konstateras att medborgerliga och politiska rättigheter är starkt inskränkta. Kvinnor utsätts för diskriminering, undantagstillstånd har rått sedan 1964 och spöstraff förekommer regelmässigt. Kungen menar istället att sultanatet är ett föredöme. Därmed har han effektivt underminerat regeringens ambition att verka för mänskliga rättigheter och demokrati i världen.
Oavsett om statschefen överskridit gränsen för sina konstitutionella befogenheter på grund av oförmåga att identifiera den roll grundlagen ger honom eller om det skedda är en medveten provokation är situationen allvarlig. Att kungen inte visar någon respekt för demokrati och mänskliga rättigheter i Brunei är en sak. Att han visar illojalitet mot gällande grundlag utgör en konstitutionell kris. På sikt är det uppenbart att den bästa lösningen är att avskaffa orsaken till krisen: Sveriges monarkistiska statsskick.
I år är det trettio år sedan den gällande regeringsformen tillkom. Den nya regeringsformen innebar att monarkin fortlevde, men att monarken förlorade all politisk makt. Bakgrunden var den överenskommelse som riksdagspartierna gjorde i den skånska orten Torekov. Den tre decennier gamla kompromissen innebar att kungen skulle få finnas kvar, men inte ha någon makt. I och med det som skett har kungen själv frångått överenskommelsen genom att desavouera regeringens utrikespolitik.
När nu grundlagarna ska ses över är det självfallet rimligt att också se över statsskicket. Det enda sättet att garantera att Sveriges politik utformas av personer som valts till sina ämbeten och som kan avkrävas ansvar är att genomföra den politiska demokratin fullt ut och införa en vald statschef.


Annons

Annons

Läs mer

"Vi uppmanar universitetet att respektera oss nog för att ge alla humanistiska studenter en yta för kunskapsinlärning…
"Många tvingas tacka nej för att det helt enkelt inte finns någonstans att bo", skriver Hannes Snabb, riksordförande…
"Alla - inklusive Uppsala universitet och Uppsalas politiker - måste göra mer för att vårt ekonomiska system ska…