Det ligger inte i folkets intresse att skåla
En Herr Lagerqvist (L) framför i föregående Ergo ett antal åsikter kring fenomenet skålande. Sällskapet HMS T är något av experter på just skålande och ser sig därför manade att tillrättalägga, klargöra och belysa problemet. De fadäser Sällskapet vill uppmärksamma läsaren, och framför allt L på, är som följer:
Inledningsvis kan sägas att det i Sällskapet, skålvana till trots, aldrig burits frack, vilket gör att beskrivningen av glasets höjning vid skålandet inte helt uppfyller kraven på klarhet. Eftersom Sällskapet heller aldrig tillämpat varsam avsmakning kan inte heller denna sägas vara allmängiltig vid skålande. L:s allmänna definition av en skål kan med avseende på detta uppfattas både diskriminerande, felaktig och tämligen svårförstådd.
Förvisso är problemet med studenters brist på skålvana ett tungt vägande skäl att å det snaraste införa kurser eller hela utbildningar i skålandets konst, förslagsvis vid Hushållsvetenskapen eller Sociologen. Dock är Sällskapet, liksom säkerligen L, högst oroade för att det vid antagning till universitetsstudier skall vara för sent för inpräntande av sådan etikett. Borde inte något så elementärt integreras redan på småskolenivå, för att med säkerhet inpräntas i våra medborgares hjärtan?
Sällskapet ber läsaren glömma L:s beskrivning av de olika skålformerna. Dessa skålar må tillhöra L:s personliga favoriter, men kan alla med fördel sägas höra hemma i vad som klassiskt betecknas som skålkategori tre, den överflödiga skålen (se nedan). Dessa misstag från L:s sida bör dock inte läggas honom till last, då det sammanlagda antalet skålar vid NGTT:s senaste undersökning uppgick till 246 - inkluderat de norra Brittiska öarna. En korrekt indelning i så få som tre kategorier är men andra ord näst intill en omöjlighet för den oinsatte amatören. Som sällskapet ser saken kan skålarna dock förvisso delas in i tre kategorier. Följande skålvarianter urskiljdes av Herr Albert Engström och av Dr E F Carlén i hennes avhandling Oenologi, frenologi och musikal:
1) Skålen som eloge
Man skålar här med en gäst som förtjänar att särskilt uppmärksammas eller premieras. I denna skålkategori innefattas även den ironiska skålen.
2) Skålen som ursäkt
Denna skål är både kulturellt och geografiskt vanligt förekommande. Ett exempel är att en gäst skålar för att avbryta ett oönskat samtal. Skålen utbringas då med orden: Eeeh
skål då. Skålen tillämpas emellertid mestadels enbart för att få en anledning att, som man säger, berusa sig.
3) Den överflödiga skålen
Denna skål har inget med dryck att göra. Skålen kan i vissa uttryck likna skålkategori 1) skålen som eloge, med den skillnaden att det här är en fråga om självberöm. Gäster belönar sig själva, exempelvis för en väl framförd allsångsvisa eller efter att ha varit tysta i flera minuter under ett middagstal. Denna sista skålform är en avart och kallas även den fjantiga skålen.
Vad gäller L:s slutsatser om Hovet (här förutsätter Sällskapet att det rör sig om Det Kungliga Hovet och inte om musik- och idrottsarenan i huvudstaden) bör deras motvilja inför en viss skålform inte nödvändigtvis hållas dem emot. Tvärtom kan det betyda att skålkategorin ifråga är alltför komplicerad för just Hovet, men med fördel kan appliceras i andra kretsar. Säkert är dock, att en skålform då det gäller just Hovet alltid är en överflödig skål.
Nåväl. L talar i nattmössan, men har likväl sina poänger. Sällskapet HMS T förespråkar:
a) att tonvikten i det svenska utbildningssystemet genast förskjuts från dagens trivialiteter mot skålande, etikett och middagskonversation - helst redan i småskolan
b) att kurser inrättas i såväl grund- som forskarutbildning som fokuserar på skålandet och dess vikt, tillämpning och nytta i samhället
c) att skålvanan i befolkningen bibehålls och ökas genom middagar, nationsliv och genom att föreläsningar förläggs enbart till eftermiddagar
Sällskapet HMS T
DEBATTARTIKEL 2:
Bäste Christopher Lagerqvist Ehuru det föreligger misstanke om att
din debattinlaga i senaste numret av Ergo inte var av seriös natur, vill undertecknande härmed, med markerad distans och illvillig ironi gentemot din ståndpunkt, framföra några väl valda känsloyttringar, samt grundligt vederlägga dina teser om skålandet vid vårt lärosäte. Du har verkligen kommit åt den springande punkten, eller rent utav nått självaste lågvattenmärket, för vad som bör komma allmänheten tillkänna. (Vår undermåliga svenska må vara oss förlåten då vi är alltför uppbragda för att skriva på annat sätt).
Batteriet av punchdoftande arrogans och Per Ahlmarkianskt översitteri, dånar hejdlöst, men argumenten är fromma som lamm, papperstigrar, som Mao skulle ha sagt. Detta gör oss förnärmade, och till yttermera visso, förfärade.
Folkhälsoaspekten präglar varken framställningen eller problemformuleringen, vilket är beklagligt då vi i dessa upplysta tider knappast har råd att se dryckenskapens liturgiska fraseologi an, med okritiskt blida ögon. Vi måste dra lärdomar av historien och frigöra oss från de bojor vid vilka vår tids spritbaroner försöker fjättra oss: dryckenskap och otukt.
Det ligger inte i folkets intresse att skåla, oavsett hur det går till. Detta vet du mycket väl, Christopher Lagerqvist, men du svansar runt problematiken likt katten kring het gröt. De kråkvinkelreformatoriska åtgärder du föreslår fyller inget annat syfte än att bevara ett förlegat system. Du ropar på vargarna för att skrämma bort hundarna. Ty, som Kautsky framhärdade redan 1902, alla ekonomiska omhvälfvningar tjäna till intet, så länge icke människorna äro förädlade. Vad bör göras, Christopher Lagerqvist?
Petter Carlsson
Gustaf Löfgren