Inga tveksamma värvningar till Kalmar nation, tack

Med anledning av Joakim Lindqvists debattartikel i förra numret av Ergo vill Kalmar nation svara på kritiken och försöka reda ut en del begrepp.
Först och främst är det allvarligt att Joakim Lindqvist utger sig för att vara med i Kalmar nation och med Ergos hjälp försöker föra föreningens talan. Han är i själva verket inte ens medlem av Kalmar nation. Våra medlemmar för en kontinuerlig diskussion om studenttraditioner kontra hur samhället ser ut idag och har så gjort under lång tid. Det rör sig inte om någon nysatsning utan en naturlig utvecklingsdiskussion som finns inom alla föreningar.
Vidare får Joakim Lindqvist det att låta som att Kalmar nations verksamhet uteslutande är gasker, vilket naturligtvis är fel. Dessa traditionella fester äger rum cirka fem gånger per år och har en återknytning till universitetet och hemlänet, inte till 1920-talet. Exempelvis har vi Luciagask för hemförlovande av medlemmarna och Kroppkakegask för att äta öländska kroppkakor.
Detta att sätta i perspektiv till att nationen har dansverksamhet minst en dag i veckan, utan någon form av krav på klädsel, och omfattande kulturell verksamhet.
Kalmar nation är inte heller någon hierarkisk organisation. Nationens verksamhet sker på initiativ från medlemmarna och inte på nåder från någon kurator. Kuratorerna och styrelsen har snarare den svettiga uppgiften att efter bästa förmåga se till att medlemmarnas önskemål blir utförda.
Alla Uppsalastudenter är välkomna som medlemmar i Kalmar nation, oavsett politisk tillhörighet. Vi vill dock inte veta av några tveksamma värvningskampanjer förda i nationens namn av personer som inte ens är medlemmar.
Det finns i dag ett väl fungerande samarbete mellan Uppsalas nationer och vi marknadsför oss genom våra respektive verksamheter, inte genom den form av politisering Joakim Lindqvist föreslår. Vårt huvudsakliga upptagningsområde är Kalmar län och inte något speciellt ideologiskt läger.

Vänligen
Daniel Osbjer
Förste kurator, Kalmar nation

Måste först av allt tacka Joakim Lindqvist för passningen i förra Ergo där herr Lindqvist ondgör sig på stela och hierarkiska festtraditioner, av Lindqvist daterade till 1920-talet.
Lindqvist har tröttnat på sånger om att medelst stening dränka ryska kvinnor och är fast besluten att festa på ett annat sätt nästa gång. Och visst, erkänns det, det finns många alternativ i studentvärlden men det menas att dessa alltid tillåts på nåder och inte betraktas med tolerans, pluralism eller nytänkande.
Lindqvist befinner sig så i gängbildningsfas och förbereder en revolt med Kalmars nation som första mål.
Jag vill delvis ge Lindqvist rätt i så mycket att det finns en stelhet i systemet. Samtidigt är det väl onödigt att helt kasta bort traditionerna och bli historielös. Den coola jeansbyxan kanske inte är så rolig om 85 år och har väl i det perspektivet inte en chans mot kostymbyxan?
Bollen hamnar nu i knät. Herr Lindqvist efterlyser den afrikanska festen men finner den inte. Den var i lördags. Vi kan konstatera att det pluralistiska och framsynta kuratelet på Norrlands nation ligger långt framme här och håller till viss del afrokubansk salsadans under sina vingar.
Så om Lindqvist som förberedelse till kommande revolution eller någon annan vill se ett exempel på förändringsarbete utan att helt tappa traditioner eller studentikositet så kolla helt enkelt in salsan på Norrlands.
Sen huruvida ett afrokubanskt kulturinflytande är annorlunda än en anglosaxisk designbyxa kan Lindqvist få fundera på.

Med utmärkt högaktning
Don Pedro