Kåren måste få kosta

Kåren har drabbats av sparnit. Än så länge märks det inte i den dagliga verksamheten, kåravgiften höjdes senast förra året från 120 till 130 kronor per termin och medlem och det finns fortfarande gott om centralt arvoderade, fakultetssamordnare och en vilja till att finansiera projekt för att uppmärksamma universitet, kommun och medlemmar på viktiga frågor. Vad jag pratar om är snarare en tendens, en vilja att hitta alternativa finansieringskällor till alla projekt, lokaler och arvoderade som hittas kan.
Låt mig förtydliga. I årets verksamhetsplan står det att Ergo på sikt inte ska belasta Uppsala studentkårs resultat negativt. I samma verksamhetsplan står det att Ergos innehåll ska hålla hög kvalitet och utgöras av material av intresse för Uppsala studentkårs medlemmar i egenskap av studenter. Klart motsägande mål, ett av dom orsakat av en helt opåkallad sparnit. Att Ergo inte ska belasta kårbudgeten innebär ungefär samma sak som Ergo ska på sikt förvandlas till annonsblaska med slätstruket innehåll och noll resurser till att bedriva grävande journalistik. Det finns en stor poäng i att förbli finansiellt självständiga gentemot andra aktörer. Frihet att göra vad vi vill med våra lokaler, arvoderade och kampanjer, må kosta pengar, men det är en kostnad vi måste betala ur egna fickor om studenterna ska kunna föra en självständig kamp.
Vi i VSF är inte rädda för att gå ut offentligt med vår vilja att låta kåren kosta. Man kan orera fram och tillbaka om hur det är principiellt fel med kårobligatorium och därmed också lika fel att bedriva omfattande verksamhet i kårens namn där man både stjäl medel från studentpopulationen och gör saker i dess namn. Men det är likafullt förvånansvärt små summor vi pratar om, löjligt lite för den enskilde studenten med tanke på all den verksamhet vi som kollektiv får för pengarna. Så länge obligatoriet består bör vi inte begränsa oss själva till exempelvis en sämre tidning, färre kampanjer, färre arvoderade, mindre bidrag till föreningar och studieråd, etc etc. Snarare ska medel skjutas till. Ergo bör få fler resurser till att bedriva undersökande journalistik, skapa nyheter och ligga steget före.
Tidningen du läser betyder mycket i kampen för att förbättra studenters rättigheter och är, precis som kårens övriga verksamhet, ett verktyg för att flytta fram studenternas position som kollektiv gentemot universitet och kommun. Det, om något, är en tradition väl värd att bevara.

Martin Hofverberg, VSF