Vad är syftet med att döma ut de nya högskolorna?
Den svenska högskolans omfattande expansion har gjort högre utbildning tillgänglig för de breda folklagren. Etableringen av nya lärosäten har lyft region efter region och medverkat till att utveckla en mer dynamisk ekonomi i samverkan med det regionala näringslivet. En högskola fungerar som en regional motor för tillväxt och utveckling.
Så ser verkligheten ut, det är en bild som de flesta skulle skriva under på. Men inte SACO. I en studie kallad Högskoleorternas regionala ekonomi dras slutsatsen att etableringen av en högskola inte nämnvärt påverkar en regions utveckling.
Men SACO är ute på hal is. Organisationen må yvas över att studien är gjord av forskare, men vad som presenteras framstår mer som en debattskrift än en vetenskaplig rapport. Resultaten verkar vara beställda och metoderna, definitionerna och de undersökta tidsperioderna är valda för att passa slutsatserna.
Utredarna har valt att undersöka åren 1987 till 1995, alltså en period tio till arton år tillbaka i tiden. De undersökta lärosätena etablerades i slutet av 1970-talet, och nådde verkliga volymer först under andra halvan av 1990-talet. Det hade därför varit mer relevant att göra jämförelser under en senare period. Dessutom är tidsperioden alldeles för kort. Den statistiska metod (regressionsanalys) som författarna har valt kräver längre tidshorisonter för att det ska vara statistiskt hållbara. Träffsäkerheten i metoden är enligt rapportens egna siffror långt under det acceptabla.
Men kanske finns det ett syfte med att välja just 1987 och 1995 som jämförelsepunkter. Åren var samhällsekonomiskt en extrem tidsperiod. I slutet av 1980-talet hade Sverige en överhettad ekonomi som vid första halvan av 1990-talet förbyttes i en ekonomisk kris utan motstycke sedan mellankrigstiden. En statistisk serie kan inte sålla för dessa extrema effekter utan att förvrida verkligheten. Men det kanske var meningen
Rapportens definitioner är märkliga. Den säger sig jämföra regioner där en högskola etablerades med regioner utan högskola. Men de blandar ihop begreppen region och kommun. En av jämförelseregionerna är Södertälje. Med sin närhet till huvudstadens alla universitet och högskolor är det modigt att hävda att regionen saknar institutioner för högre utbildning. Och all heder åt Sandviken, men sen när definieras denna kommun som en region?
Det finns bättre undersökningar i ämnet. I sin Årsbok 2005 visar NUTEK på färska siffror som visar att det är storstadsregionerna, samt universitets- och högskoleorter som det går bäst för ur ett tillväxtperspektiv. NUTEK använder sig av just regioner (och inte kommuner) då de inser att det är så utvecklingen av ekonomi och arbetsmarknad kan undersökas numera.
Mellan 1995 och 2001 hade regionerna med nya högskolor en årlig ekonomisk tillväxt på 3,37 procent, samtidigt som de andra regionerna utanför storstäderna hade en tillväxt på 0,93 till 2,44 procent. Universitets- och högskoleregionerna visar också upp positiva siffror för nyföretagande, ökad sysselsättning i expansiva tjänstenäringar och minskad sårbarhet i näringslivets struktur. Under åren efter 1999 hör universitets- och högskoleregionerna till de regionfamiljer som har ökat sin tillväxttakt mest, enligt NUTEK-årsboken.
Anna Ekström, ordförande för SACO, säger sig vilja flytta debatten från kvantitet och form till innehåll och kvalitet. Det är en hedervärd ansats, men vilken nytta har den debatten av en rapport med tvivelaktiga slutsatser? Vad vill SACO åstadkomma med att försöka utmåla de yngre högskolorna som ett misslyckat resultat av svensk regionalpolitik? Vad har man för intresse av att göra etableringen av nya högskolor till någon sorts välgörenhetsfråga?
En region som förstår värdet av sin högskola, och som förstår värdet av att vara med och utveckla den, kommer att stå väl rustad för framtiden. Men SACOs rapport tar tyvärr inga sådana hänsyn. Tusentals studenters, lärares och förtroendevaldas ansträngningar och visioner döms ut som meningslösa. Vad vinner SACO på det? Vad är syftet?
Kristoffer Burstedt
vice ordförande, SFS
Håkan Larsson
riksdagsledamot (c)
och ledamot i utbildningsutskottet
Svar från SACO:
I en forskningsrapport skriven av två SACO-ekonomer undersöks om regionala högskolor har någon effekt på det lokala näringslivet. Det visar sig att det inte finns ett sådant samband. Därför drar SACO bland annat slutsatsen att vi inte längre kan diskutera högskolornas utveckling och expansion utifrån regional tillväxt. Istället ska utbildningens kvalitet vara i fokus anser vi.
Därför är med förvåning som jag läser en debattartikel, undertecknad av Kristoffer Burstedt, vice ordförande Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) och Håkan Larsson, riskdagsledamot (c). Och det mest förbryllande är att SFS fokuserar så mycket på tillväxt och regionalpolitik istället för att diskutera utbildningskvalitet. Resultatet av SACO:s rapport borde istället vara ett viktigt redskap i SFS arbete med att förbättra och utveckla utbildningskvaliteten.
Varför är tillväxt viktigare än att komma tillrätta med den sociala snedrekryteringen? Varför ska vi inte ha tillgång till en bra högskola över hela landet? Varför vill SFS att ekonomiska och regionalpolitiska hänsyn ska väga tyngre än en utbildning av god kvalitet? Med tanke på att SFS driver studentfrågor är det mycket märkligt att man tycks se regional tillväxt som huvudskälet till en fortsatt utbyggnad av landets högskolor och universitet. Vi i SACO visar med rapporten att utbildningspolitiken inte längre ska behöva ta hänsyn till regional tillväxt.
Burstedt och Larsson kritiserar metod och avgränsning i forskningsrapporten. Men rapporten med dess avgränsning och metod har presenterats och granskats på ett flertal forskarseminarier både nationellt och internationellt. Vad är det som Larsson och Burstedt har hittat, som undgått andra kvalificerade forskare som granskat rapporten? Vi tror att det enda felet med rapporten är att den inte är politiskt korrekt sedd med Larssons och Burstedts ögon. Att avstå från att presentera ett resultat bara för att det inte är politiskt korrekt skulle vi aldrig drömma om. Vi tror nämligen på den fria forskningen.
Sist men inte minst, som akademikerorganisation tycker vi om högskolor och vi är mycket positiva till utbildning, kunskap och kompetens. Vi ser inget egenvärde i att kritisera högskolor och universitet för att de finns utspridda i landet. Vi menar till och med att det finns fördelar med att ha tillgång till högskoleutbildning i hela landet. Men det måste vara utbildning och forskning av hög kvalitet. Vi anser till skillnad från Burstedt och Larsson att utbildningspolitik inte ska ha med regionalpolitik att göra och vi är fast övertygade om att Sveriges studenter och forskare är värda högskolor och universitet av yppersta internationell klass.
Anna Ekström
Ordförande SACO
Ludvig Larsson
Ordförande SACO Studentråd