Feministiska rörelsen förtrycker oss kvinnor
Den åttonde mars firades internationella kvinnodagen. Dagen har sina rötter i början av förra seklet då den feministiska kampen handlade om allmän rösträtt och grundläggande fri- och rättigheter. Det var en kamp som byggde på liberala värderingar om människors lika värde - värderingar som är lika viktiga nu som då.
Idag ligger den feministiska rörelsen långt ifrån de värderingar som dess företrädare stod för. Dess kamp handlar inte längre om allas lika rättigheter och möjligheter, utan om total likriktning på andra människors bekostnad. Den dag som borde vara årets mest jämlika har kommit att bli den mest segregerade; dagen firas genom seminarier där bara kvinnor får tala, genom kurser i feministiskt självförsvar där bara tjejer får delta och genom rapporter som är skrivna av enbart kvinnliga genusforskare. Vart tog egentligen jämlikheten vägen inom den feministiska rörelsen?
I sin iver att skapa rättvisa skyr feministerna inga medel. Ett av de mest populära ingreppen i människors frihet är kvotering och genom denna är feministerna villiga att offra jämlikheten för att uppnå likriktning. Kvoteringen syftar till att hjälpa samhällets svaga grupper och därigenom reduceras vi kvinnor till en behövande grupp. Om man i stället har kunskap, och inte kön, som rekryteringsgrund, tas varje individs unika kompetens till vara. Kvoteringen sker alltid på bekostnad av en annan individ med egna drömmar och målsättningar. Kvoteringsivrarna tycks helt bortse från att de då lyckats skapa en ny form av diskriminering. Om de stannade upp och tänkte efter, skulle de upptäcka att de kämpar för att återskapa det som deras föregångare så länge bekämpat - ojämlikhet. En grupp individer skall aldrig, med hänvisning till att de anser sig förtryckta, ha rätten att förtrycka en annan grupp.
Det finns få saker som förtrycker oss som kvinnor så mycket som den feministiska rörelsen. Genom att i varje läge problematisera kvinnorollen lyckas feminismen med konststycket att förtrycka även de kvinnor som inte annars känner sig förtryckta.
Kajsa Dahlström,
ordförande MUF i Uppsala län
Maria Malmer,
ordförande Fria moderata studentföreningen i Uppsala
