Undervisningen ska alltid vila på vetenskaplig grund

Svar till Anna Nymans insändare i Ergo nummer 8 2005

Högskoleverket har under våren 2005 publicerat fem rapporter från utvärderingar av moderna språk vid landets universitet och högskolor. Samtliga dessa rapporter har visat att studenternas förkunskaper försämrats. Dessutom har antalet studenter som läser språk på universitetsnivå minskat.
Huvudanledningen till det minskade studentunderlaget och de försämrade förkunskaperna är språkens försvagade ställning i den svenska gymnasieskolan. Endast engelska är obligatoriskt att läsa. Allt färre elever väljer ytterligare ett språk, och detta drabbar alla språk och i förlängningen Sveriges möjligheter till kulturellt och ekonomiskt utbyte med övriga världen. Om detta råder en bred enighet, men förslagen till lösningar skiftar. Högskoleverket anser att initiativ bör tas till en nationell språkpolitik och att språken bör ges högre meritvärde vid ansökan till universitetsstudier.
Anna Nyman förefaller dock inte se dessa problem som det mest väsentliga, utan siktar in sig på att kritisera Högskoleverket på en rad olika nivåer. Eftersom denna kritik är allvarlig och delvis bygger på missuppfattningar, är det viktigt att den bemöts. Till att börja med varken kan eller vill Högskoleverket styra med järnhand över universitet och högskolor. Dessa har stor frihet att starta och lägga ned kurser efter eget skön. Högskoleverket har ett regeringsuppdrag att utvärdera alla program och kurser som leder fram till examen, och de rapporter som blir följden av detta uppdrag har en informativ och rådgivande karaktär. Endast i de fall uppenbara brister uppdagas, exempelvis att inga disputerade lärare undervisar, kan Högskoleverket varna för indragen examensrätt. Av de cirka 1 000 utbildningar som utvärderats hittills har dock endast 81 fått denna typ av varningar.
Studenterna har rätt att förvänta att den utbildning som bedrivs på universitet och högskolor uppfyller högt ställda kvalitetskrav, i synnerhet vad gäller den vetenskapliga grunden, som är det specifika för högre utbildning. Självklart gäller dessa även språk. Därför har Högskoleverket riktat kritik mot vissa nybörjarkurser i språk. Det är viktigt att komma ihåg att Högskoleverket alltid stöder sig på bedömargruppernas rapporter. Bedömargrupperna utgörs av framstående företrädare som är experter inom det ämne som utvärderas samt doktorand- och studentrepresentanter.
I det aktuella fallet med före detta Mitthögskolans utbildning i franska var bedömargruppen helt enig om att utbildningen inte uppfyllde kvalitetskraven. Denna bedömning baserades till en stor del på den av institutionen inlämnade självvärderingen. Besök vid institutionen är viktiga, men kan aldrig utgöra den enda grunden för en utvärdering. Deras funktion är i första hand att få uppgifter kontrollerade samt att få träffa personer - lärare eller studenter - som kanske inte kommit till tals i självvärderingen.
Till slut kan konstateras att Anna Nyman tar för givet att Mitthögskolans unika franskutbildning höll hög kvalitet just genom att den var alternativ. Högskoleverket har i många utvärderingar lyft fram en mångfald i undervisnings- och examinationsformer som något positivt. Undervisningen måste dock fortfarande vila på vetenskaplig grund, och det ansåg inte bedömargruppen var fallet vid Mitthögskolan. Beslutet att lägga ned utbildningen ligger dock självklart hos lärosätet.

Sigbrit Franke
universitetskansler

Jana Hejzlar
projektledare