Behåll den fyraåriga forskarutbildningen

Socialdemokraterna har en underlig syn på vad utbildningskvalitet innebär. Det framgick inte minst när Leif Pagrotsky (s) förklarade att kvaliteten inom svensk högre utbildning förstärks genom att resurser sprids över landet och att antalet högskoleplatser ökar (UNT 16/11 2005). I mellandagarna kritiserade även LO och LR regeringens mål, att pressa in 50 procent av gymnasieeleverna på universitet och högskolor. Resultatet blir enbart att vi utbildar akademiker till arbetslöshet, menar Wanja Lundby-Wedin och Metta Fjelkner (DN 27/12 2005).
Regeringens politik för svensk högre utbildning och forskning är i grunden feltänkt. Dessvärre drabbas dock alltfler områden inom utbildningsväsendet. De senaste rapporterna och utredningarna rörande svensk forskarutbildning visar exempelvis att regeringen nu i princip har möjliggjort för införandet av treåriga doktorsutbildningar. Tanken är att näringslivet ska få fler doktorer - inte att universitet och högskolor ska få fler forskare. Någon analys som belägger detta påstående saknas däremot. Form går alltså ännu en gång före innehåll. Etiketter ersätter ämnesfärdigheter.
Gedigna forskarutbildningar är centrala för att forskningens kvalitet inte ska försämras på sikt. Därför måste tankegångarna, som har präglat den utbildningspolitiken sedan betänkandet En Ny Doktorsutbildning - kraftsamling för excellens och tillväxt (SOU 2004:27), överges.
Bortsett från det mest uppenbara skälet - att forskarutbildningen är den enda av dagens svenska utbildningstyper som är internationellt erkänd och att en förkortning av denna försvårar möjligheterna för våra forskare att konkurrera internationellt efter avslutad utbildning - bör framför allt tre argument lyftas fram för ett bibehållande av en fyraårig forskarutbildning.
För det första tar en avhandling ofta fem år att färdigställa - trots att förbättringar rörande handledningen har gjorts under de senaste sex åren för att göra utbildningen fyraårig. Att mot denna bakgrund argumentera för att ytterligare förkorta forskarutbildningen, är varken realistiskt eller ansvarsfullt.
En av Bolognaprocessens politiska ambitioner är att ta upp konkurrensen med USA. Målsättningen välkomnas av forskare och doktorander. Då en avhandling i USA vanligtvis tar omkring sex år att färdigställa, saknas för det andra goda argument för att förkorta den svenska forskarutbildningen till tre år.
För det tredje har Sverige valt en annan utbildningsmodell än de fåtal europeiska universitet som har en lång erfarenhet av treåriga forskarutbildningar. De sistnämnda universiteten har omkring fyra gånger så mycket resurser per student, vilket gör att de kan satsa stort på kvalificerad handledning under grundutbildningen i syftet att få intellektuellt självgående studenter redan under kandidatnivån. Resultatet av denna kravbild blir studenter som kan skriva avhandlingar på tre år. I Sverige saknas dessa resurser. Här ökar handledningen istället successivt under utbildningen och under forskarutbildningen sker en intensivsatsning under fyra år för att nyexaminerade doktorer ska ha motsvarande självständighet och kunna bedriva forskning på egen hand.
En förkortad svensk forskarutbildning skulle leda till kännbara kvalitetsförsämringar. Vi menar att utbyggda och internationellt kvalitetssäkrade magisterutbildningar kan förse både näringsliv och offentlig sektor med kunniga akademiker. Forskarutbildningens syfte måste dock även i fortsättningen vara att utbilda forskare.
En röst på Allians för Sverige är en röst emot regeringens misslyckade politik inom högskoleområdet.

Christoffer Lagerqvist
Ordförande Föreningen Heimdal

Leon M Kaiserlidis
Viceordförande Föreningen Heimdal