Färre betygssteg är inte mer rättvist
Det pratas mycket om mångfald på universitetet. Alla har rätt att vara olika och man ska rekrytera från alla samhällsgrupper. Varför skall man då inte få vara olika ut ur systemet? Uppsala studentkår angriper den sjugradiga ECTS-skalan, som helt klart har sina nackdelar, men i grunden ligger en vilja att genomföra en annan förändring till ett betygssystem med bara två steg, underkänd och godkänd, tvärs över hela universitetet och utan att söka grund för en sådan förändring hos studenterna. Genom att gömma sig bakom bristen på jämförbarhet försöker man få igenom en förändring i en annan riktning.
På vissa utbildningar kan det kanske vara befogat med bara två betygssteg men helt klart inte på alla. Att ha få betygssteg ger ett sämre utgångsläge i en konkurrenssituation, både nationellt och internationellt. Att då ensidigt arbeta för färre betygssteg i ett läge där utvecklingen går mot större europeisk rörlighet, kan inte anses vara att jobba mot en förbättring för alla studenter. Det kanske måhända känns bättre under studietiden men det ger uppenbara nackdelar senare i det liv som en utbildning vid universitetet skall förbereda studenten inför.
Inte bara det att man hamnar i en sämre konkurrensposition, senare i livet kommer alla ändå bedömas och utvärderas. Varför är det då så hemskt att bli utvärderad, det vill säga få graderade betyg på universitetet? Är det dessutom rättvist att ge den bästa och den sämsta godkända studenten samma betyg? Är det fult att vara duktig? Ska man inte få särskilja personer? Varför ska man inte kunna belönas för sina insatser om man gör något bra, när man blir det överallt annars?
De kraftigaste argumenten mot en flergradig betygsskala, betygsstress och försämrad examination, angriper bara symptomen, inte de bakomliggande problemen. Betygsstress uppstår oftast genom hård konkurrens efter studierna, eller stora personliga prestationskrav. I fallet konkurrens efter studierna måste man ändå särskilja personerna. Vem är bäst lämpad för jobbet? Det skulle alltså ändå resultera i någon form av bedömning som kanske är mer stressande. Fler betygssteg minskar dessutom skillnaden mellan de olika stegen, vilket gör att pressen på studenter och lärare skulle minska i de fall då det kan vara svårt att välja rätt betyg.
Examination är alltid ett problem, det går aldrig att få det helt jämförbart och man kan aldrig testa alla kunskaper på alla studenter. Examinationen ska vara rättvis och tillförlitlig, men att ta bort alla betygssteg gör knappast examinationen mer rättvis. De som presterar bra kommer att förlora om de får samma belöning som de som bara precis klarade sig. Varför spendera tid på att göra ett bra arbete och anstränga sig för att få mer än precis godkänt om man ändå inte belönas för det? Alla kan inte uppnå högsta betyg, men är det något fel i det? Har du låga betyg, men är godkänd, visar det att du är så pass duktig att du har tagit en akademisk examen, vilket inte är (eller bör vara) fy skam.
En flergradig skala är dessutom rättvisare att översätta till en annan skala med färre steg än tvärtom då betygen alltid måste översättas till den lägsta motsvarigheten i den andra skalan. En översättning till ECTS sker ofta idag, då studenter tillbringar studietid eller söker jobb utomlands. Med den utveckling mot mer europeisering som idag äger rum kommer än fler översättningar att krävas. Det logiska steget är därför att införa den betygsskala som, även om betygen är målrelaterade i Sverige och relativa i övriga Europa, är begriplig i såväl Portugal som Polen.
Uppsala teknolog- och naturvetarkår anser att Uppsala studentkår, som formell representant för våra studenter, bör se över sin ståndpunkt i betygsfrågan. Samt att man koncentrerar mer resurser på att istället bekämpa orsakerna bakom sådana problem som betygsstress och orättvis examination.
Ken Lindeberg-Lindvet
ordförande
Uppsala teknolog- och naturvetarkår
Gustav Jernberg
utbildningsansvarig
Uppsala teknolog- och naturvetarkår
Jonas Boström
studiesocialt ansvarig
Uppsala teknolog- och naturvetarkår
