Aristotela hade aldrig fått någon chans

Svar på Simon Manns artikel i Ergo 1/06

En del av meningen med idéhistoria borde, som jag uppfattar det, vara att lära sig något genom att våga utbyta olika idéer och pröva nya tankesätt. Personligen skulle jag uppleva det som mycket svårt att utbyta tankar med någon om den personen liknade mig vid en dödlig sjukdom så fort jag sa något den inte riktigt höll med om. Vissa saker i insändaren gjorde mig dessutom förbryllad. Det första är den uppenbara ilskan. Genusperspektiv betyder: Att åskådliggöra de stereotypa föreställningarna kring män och kvinnor och att försöka motverka den underordning i form av begränsade möjligheter på grund av kön som finns. Varför är det så upprörande?
Den andra saken som förbryllar mig är att det i artikeln uppges att studierektor Franz Luttenberg inte ska ha kunnat nämna en enda kvinna som osynliggjorts på grund av den här underordningen. Stämmer det så finns det ju inga kvinnor att framhålla på bekostnad av det Simon Mann anser vara de stora tänkarna. Men om så var fallet, varför skrevs då artikeln?
Det ifrågasätts i artikeln att det har funnits och finns en underordning av kvinnorna. Bland annat ställdes frågan om bristen på stora kvinnliga tänkare helt enkelt inte bara berodde på att det inte funnits så många kvinnliga Aristoteles?
Säg att en kvinna fötts vid samma tidpunkt som Aristoteles, med samma förutsättningar och i samma samhällsklass. Låt oss för enkelhetens skull kalla henne Aristotela. För det första så hade hon inte fått samma sorts utbildning som honom. Istället uppfostrades hon till ett liv inom hemmets fyra väggar. Hennes möjligheter att uttrycka sig offentligt var dessutom ytterst begränsade. Formellt sett var en kvinna i Aten inte tillåten att tala offentligt. Hade Aristotela ändå lyckats göra det hade hon riskerat att bli socialt utfryst för sitt okvinnliga beteende. I artikeln skrevs att det inte fanns grupper, bara individer. På grund av sin grupptillhörighet fick Aristotela knappt gå ut, medan Aristoteles gavs alla möjligheter att ta världen med storm. Det är vad jag kallar underordning.
Genusperspektivet innebär att ifrågasätta invanda tankesätt. Jag höll inte med om innehållet i artikeln, men ser ändå ett värde i att det finns de som ifrågasätter även genusperspektivet. Men det bästa vore om det gjordes på ett sätt som uppmanar till en konstruktiv debatt.

Julia Jönsson,
humanist med många perspektiv