Vi vill ha mandat för förändring

UUS har på campus satt upp lappar med texten: Sugen på att vara med och förändra, någon? Vi vet inte vem de vänder sig till, men det kan inte vara deras egna sympatisörer. En röst på UUS har nämligen i alla tider varit en röst på att ingenting ska förändras och att allt ska vara som det alltid har varit på kåren. I år är en sådan inställning omöjlig. Valet i år står mellan fortsatt vänsterpolitik och höjd kåravgift, eller en partipolitiskt oberoende politik och sänkt kåravgift.
Med vänstern vid makten har kåren det gångna året skenat iväg och drivit en konsekvent socialistisk politik. Nationalekonomins kurslitteratur granskas ur ett klassperspektiv. I valet mellan att driva en höjning av studiemedlet och att driva ett avskaffande av fribeloppet, har kåren valt det förra och bortsett från det senare.
Även kåravgiften kommer att höjas. Med Stockholms utträde ur SFS krävs det nu en höjning av SFS-avgiften för att kompensera för bortfallet. Och det är ur de vanliga studenternas fickor den ska tas. Förra året kunde UUS dribbla bort frågan om SFS genom att hävda att man skulle utreda frågan. Någon sådan utredning har ännu inte kommit igång. När harklingarna och undanflykterna har tystnat kommer en vänsterledd kår fortsätta att vara kvar i SFS, även om det krävs att studenterna mjölkas på sina pengar ännu mer.
Allt detta är verklighetsfrämmande för de vanliga studenterna. De ser inte vad kåren gör, därför att kåren inte gör någonting som tilltalar dem. Att 88 procent väljer att inte rösta i kårvalet talar sitt tydliga språk. Att detta är en siffra som kåren är ganska nöjda med är ett ännu tydligare tecken: kåren delar inte sina medlemmars perspektiv.
Kåren måste förändras. Om Sverige i höst får en regering som slutar hålla kåreliterna under armarna kommer kåren att behöva tala till och för sina medlemmar på ett sätt som vänstermajoriteten idag är oförmögen att göra.
Vad händer när folk faktiskt kan välja mellan att betala 260 kronor om året för ingenting och att betala noll kronor om året för ingenting? Vad händer när studenterna vägrar betala för kårpampar som vill bestämma åt dem vilka betyg de ska ha? Vad händer när de studenter som inte vill ha ett visst perspektiv påtvingat på sin utbildning finner att kåren inte vill föra deras talan?
I år går det inte att rösta på att allt ska vara som vanligt. Om den sittande vänstermajoriteten omväljs kommer kåren att fortsätta stoppa huvudet i sanden. Med vårt alternativ kanske vissa studenter känner sig lockade att vara kvar i kåren. Det är detta som valet står mellan: en långsam väg mot undergång, eller en förändring för överlevnad. Vi vill ha mandat för förändring.

Jonas Arvidsson
David Ekstrand
Halvera.nu