Ta ansvaret för arbetsmarknaden
I juli månad var 6,1 procent av de nyutexaminerade akademikerna i åldern 25-29 år arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Detta kan ha olika anledningar. Troligtvis beror det till stor del på att vi utbildar allt fler akademiker än vad vi gjort tidigare. Detta är i sig inte dåligt då en högre utbildad arbetskraft torde klara sig bättre på den globaliserade arbetsmarknaden. Men jag tror att det i dag finns tre områden som måste samspela för att unga välutbildade människor ska få arbete.
För det första handlar det om att studenterna måste besitta goda kunskaper. Detta är ett ansvar för den enskilda individen men också ett ansvar för statsmakten och universiteten. Regeringen måste se till att utbildarna har pengar till att bedriva undervisning. Universitetslärarförbundet har räknat ut att resurserna per student har minskat med ungefär 20 procent sedan 90 talet. Detta är oroväckande ur minst två synvinklar, dels resulterar det i att färre disputerade lärare kan anställas men också i färre lärarledda undervisningstimmar. Resultatet blir en urholkning av utbildningens värde.
Den andra delen handlar om universitetens och högskolornas samverkansuppgift vid sidan om utbildning och forskning. Universiteten generellt sköter inte samverkansuppgiften speciellt bra vilket har resulterat i att regeringen har tillsatt en utredning för att titta närmare på hur kopplingen mellan unga och arbetsmarknaden kan förbättras. Utredningen är bra såvida man också genomför den. Alliansen driver en annan politik och talar föga lite om den styrning av universiteten som krävs för att samverkansuppgiften skall bli verklighet.
Den tredje och sista handlar om företagens intresse för att anställa akademiker. Fortfarande idag verkar det som att det svenska näringslivet inte alltid förstår värdet av att anställa akademiker. I Danmark hittar vi exempel på motsatsen. Där har facket gjort riktade informationsinsatser gentemot de lokala företagen som också har fått testa en akademiker under en period vilket ofta resulterat i högre vinst för företaget.
Jag tror att akademiker behövs och att man som nyutexaminerad ska kunna få ett bra och välbetalt arbete. Men detta kräver att vi gemensamt förändrar arbetsmarknaden och vägen in så att det blir lättare för unga. Detta är ett ansvar som vilar tungt på regering, universitet och arbetsgivare men också på de fackliga organisationerna. Uppfyller vi det ansvaret kan vi motivera studier för fler både ur ett personligt och samhälleligt perspektiv.
