Ett svek mot studenterna
När slutar utbildning att vara utbildning? Det är frågan man ställer sig som student vid Statsvetenskapliga institutionen. Som samhällsvetare blir man lätt luttrad av det snåla utbud på undervisning som erbjuds. Föreläsningarna är få, oftast bara en gång i veckan, detsamma gäller seminarier. Som kompensation får man en stor mängd litteratur som ska läsas för att senare tentas av. Mycket av litteraturen kommer inte ens upp på tentan och man får en känsla av att det vi läser kanske inte alltid är det mest väsentliga; att det som är viktigt att lära sig egentligen kan sammanfattas på några sidor vilket hade varit mycket mer tidseffektivt.
Men nu måste ju tiden fyllas ut med någonting för att det ska kunna få kallas heltidsstudier, och så får man en lång litteraturlista i handen. Det här är inget bra sätt att lära på. Vad vi studenter behöver är inte bara en massa information utan också ett stort utrymme för analys och reflektion, gärna tillsammans med andra. Bara så kan vi förstå vad det är vi läser, och för att utveckla vår analytiska förmåga måste det ges fler tillfällen att få nya analytiska verktyg och testa dem på varandra.
Just nu pågår det omfattande nedskärningar på Statsvetenskapliga institutionen, vilket innebär ännu färre föreläsningar, seminarietillfällen och färre seminariegrupper. Jag läser statsvetenskap B och på mitt senaste seminarium var vi 23 stycken. Som man kan förstå innebär det att samtalsutrymmet för varje enskild student krymps avsevärt och att seminarierna inte blir särskilt kvalitativa. Vidare har jag har på min delkurs på fem poäng endast tre föreläsningar, två seminarier och en diskussion om kurs-pm. Så här lite undervisning har jag inte fått på de snart två år jag har pluggat vid UU.
Jag menar att detta inte är rimligt och att det är ett svek mot studenterna. Jag är trött på att ständigt se hur mina vänner som läser naturorienterade ämnen får en chans att gå till universitetet varje dag och dessutom har bättre lokaler, utrustning och service i form av exempelvis gratis utskrifter (BMC).
Signalen som skickas ut är att det finns studenter värda en viss standard (naturvetare) och de som får godta en lägre standard (samhällsvetare och humanister). För att återgå till den inledande frågan, tycker jag att gränsen för vad som kan kallas en fullvärdig utbildning är nådd på Statsvetenskapliga institutionen. Det vi erbjuds idag är inte tillräckligt och definitivt inte värt att ta studielån för. Jag kräver en uppgradering av oss studenter vid Statsvetenskapliga institutionen, för det är vi värda.
Signhild Petrèn (statsvetenskap)
