Lönen avgörs inte av lärosätet
I Metro uttalar sig Sacos ordförande Anna Ekström kring en rapport från IFAU (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering) där man har tittat på skillnader i inkomst efter examen från olika lärosäten. Ekström menar att alla ska få samma möjligheter att välja rätt lärosäte. Men trots goda intentioner är IFAU:s information om medelinkomst ett oslipat och olämpligt verktyg. Sambandet mellan lärosäte och lön är inte så tydligt som Ekström försöker göra gällande. Tvärtom finns det en mängd faktorer som man bortsett ifrån. Faktorer som visar att valet av lärosäte inte spelar någon roll för framtida lön. Skillnaden i status mellan olika lärosäten, där Uppsala kan sägas ha hög status, existerar visserligen men är framför allt en produkt av fördomar - inte kvalitetsskillnader.
Listan med medelinkomst beroende på lärosäte antyder att all utbildning vid ett visst lärosäte följer lärosätets löneindex men i själva verket säger den ingenting om vilken inkomst en viss utbildning leder till. De flesta lärosäten har en eller flera specialiteter där man har ovanligt gott rykte medan man är svagare på andra områden. Ett lärosäte med låg medelinkomstranking kan därför ändå ha utbildning som toppar inkomstligan för just den utbildningen.
En annan faktor är att somliga utbildningar som leder till hög inkomst bara ges vid vissa lärosäten, som till exempel läkare, civilingenjör, ekonom och jurist. Mer allmänna utbildningar kan därmed på vissa lärosäten åka snålskjuts på en medelinkomst som de själva inte bidrar till. På samma sätt får högskolor som specialiserat sig på en högt avlönad yrkesgrupp en orimligt hög medelinkomst jämfört med lärosäten som har ett bredare utbud av utbildning.
Men att jämföra utbildning för utbildning mellan olika lärosäten räcker inte heller eftersom studenternas bakgrund är en viktig faktor. Personer med akademisk bakgrund söker sig i högre utsträckning till prestigefyllda lärosäten medan personer med arbetarbakgrund väljer mindre lärosäten nära barndomshemmet. Fördomar om lärosätenas kvalitet kombinerat med betygsurval gör dessutom att de populära lärosätena drar till sig personer med höga betyg. Att dessa individer får hög lön är varken speciellt anmärkningsvärt eller något som lärosätet kan ta åt sig all ära för.
Jag blir orolig när medelinkomst efter examen förs som ett kvalitetsmått. Den onyanserade grupperingen av bra, mellanbra och mindre bra lärosäten exemplifierar med stor tydlighet varför SFS är emot rangordning av lärosäten. En oförsiktig sådan baserad på ogenomtänkta kriterier cementerar fördomar och motverkar kvalitetsförbättringar. Traditioner, varumärke och hög medelinkomst efter examen ger då topplaceringar medan nytänkande, kritiskt tänkande och pedagogisk förnyelse blir ovidkommande. SFS arbetar istället för ett kvalitetsarbete som gynnar alla studenter.
