Förvånande påhopp
Tova Dahné skriver i sitt debattinlägg i Ergo 5/2007 att kårhögern stärker förtryckande norm. Vi blev minst sagt förvånade över detta påhopp och vill härmed bemöta kritiken vi fått riktade mot oss.
För det första är det missvisande att jämföra oss med det borgerliga blocket i riksdagen, då vi jobbar för en helt annan typ av verksamhet - situationen på Uppsala universitet. För det andra tar vi inte emot några bidrag från politiska organisationer, vilket gör oss helt obundna till den politik som förs i riksdagen/regeringen. Att sedan döma oss på förhand, utan att veta vad vi vill och kommer att arbeta för är riktigt lågt. Borgerliga studenter är ett nystartat parti, så ge oss åtminstone en ärlig chans att visa vad vi går för innan smutskastningen börjar.
Vi håller emellertid helt med Tova om att det finns otroligt mycket kvar att kämpa för vad gäller HBT-personers rättigheter. Att mötas av fördomar och okunskap är dock inte något som enbart är privilegierat studenter placerade till vänster om mittenstrecket, utan även något som borgerliga HBT - personer möts av dagligen. Påståendet att vi skulle tiga och därmed stärka de förtrycksstrukturer som gör att samkönade par inte kan adoptera, eller att transpersoner inte möts av den kompetens de borde är därför helt missvisande. Det känns snarare som ett försök att utmåla oss som ett heterosexuellt patriarkalt parti med massa makt som enbart vill föra en förtryckande norm vidare. Dock är vi, precis som representanterna för alla de andra kårpartierna, ett parti bestående av helt vanliga studenter där dessutom flator och bögar finns väl representerade.
Vi vill avslutningsvis slå ett slag för kårens jämlikhetsombud, jämställdhetsgrupp (som gjort ett fantastiskt jobb med granskningen av jämställdhetsplanerna) och de studentrepresentanter runt om på universitet som utför ett mycket viktigt arbete. Detta innebär dock inte att arbetet är slutfört. Det finns utarbetade jämställdhetsplaner på institutionerna, men dessa efterföljs inte alltid. Borgerliga studenter önskar därför se en uppföljning av den granskning som skett, för att garantera att alla fina ord implementeras i praktiken. För att detta skall bli möjligt måste jämställdhetsarbetet bli ett prioriterat område och tilldelas mer resurser. Ett ökat stöd bör ges till de studentorganisationer och studentrepresentanter som arbetar med dessa frågor. Vi vill även se att man från central nivå en gång för alla sätter ner foten och visar var ribban skall ligga.
Låt oss nu föra en kårdebatt utan någon smutskastning och slag under bältet. Vi är alla människor, alla studenter, varken bättre eller sämre än någon annan.
