Ekonomstudenter ska få mer lärarledd tid

I en artikel på kårsidorna i Ergo 14/07 hävdar Louise Callenberg att företagsekonomer i Uppsala inte ses av sina lärare och att de dessutom får alltför lite lärarledd tid. I mångt och mycket håller jag med Louise Callenberg i hennes kritik av det rådande läget för studenter inom humsamområdet. Både studenter och lärare vill bli sedda och se varandra. Det är den mänskliga kontakten som gör arbetet som universitetslärare roligt.
Den kontinuerliga urholkningen av resurser inom den högre utbildningen gör dock detta mycket svårt. I en utredning av Olof Arwidi och Niklas Sandell (Civilekonomerna 2007) jämfördes resurser per capita till ekonomistudenter i Sverige och de andra nordiska länderna. Det visade sig föga överraskande att tilldelningen per student är väsentligt lägre i Sverige än i de jämförda länderna. Att sedan ekonomstudenter i Uppsala får mindre än t ex de i Lund förbättrar ju inte situationen. För att höja kvaliteten på undervisningen bör en ökad studentpeng från staten kopplas till en utjämning mellan fakulteterna på universitetet.
Att Företagsekonomen skulle ha mindre undervisning än andra institutioner med liknande resurstilldelning tror jag dock inte, och institutionen gör sitt bästa för att erbjuda en bra utbildning trots de begränsade resurserna. Då vi nu står inför det första året på mycket länge då resurserna inte minskar, även om den av regeringen utlovade satsningen på högre utbildning ännu inte synts till, så inleder vi en omstrukturering för att frigöra resurser för mer lärarledd undervisning. För tillfället planerar vi öka den lärarledda tiden med mellan 25 och 30 procent från och med läsåret 09/10.
Louise Callenberg hävdar också att för mycket av kunskapsförmedlingen sköts av studenterna själva. Kritiken mot studentaktivitet på seminarier talar dock emot modern pedagogisk forskning. Så kallad peer-to-peer-undervisning har visat sig vara ett betydligt effektivare sätt att öka kunskaperna hos studenten än undervisning där lärare ska överföra sina kunskaper till studenter. Vi har som individer betydligt lättare att ta till oss kunskap från dem som vi ser som våra likar. Kraven på förståelse ökar dramatiskt om du som individ ska kunna kommunicera något du kan till andra. Envägskommunikation från lärare till student är bra i vissa situationer, men om du som student ska behärska ett ämne så är undervisningsformer med hög grad av studentaktivitet betydligt effektivare.

Jukka Hohenthal
Studierektor
Företagsekonomiska institutionen

Replik från Louise Callenberg:

Jukka Hohenthal, studierektor vid Företagsekonomiska institutionen, och jag är överens om mycket. Och det är bra.
Jag delar också hans åsikter kring pedagogiska metoder. Studentkåren förespråkar aldrig envägskommunikation som undervisningsform i seminarier. Det är gott och nödvändigt att studenter får problematisera, pröva och diskutera den kunskap som de får till sig under en kurs. Utan att bearbeta och konkretisera tillsammans med andra på samma kunskapsnivå är inlärningen svårare.
Det som är faran med den och annan form av pedagogik är då läraren inte är delaktig med feedback på det som studenterna förmedlar. Kritiken riktar sig alltså till de seminarier där peer-to-peer-pedagogikens metoder inte följs hela vägen, utan där studenterna upplever sig utelämnade till varandra på grund av bristande engagemang från läraren.
För övrigt är det gott att se att fler undervisningstimmar är planerade för företagsekonomstudenter. Nu hoppas vi att andra institutioner fattar samma kloka beslut och att vi som universitet visar våra makthavare att vi behöver resurser för att ge den kvalitativa, engagerade och pedagogiskt kompetenta undervisning som vi vill bedriva vid Uppsala universitet.

Louise Callenberg
Ordförande Uppsala studentkår