Borgerlig likgiltighet inför snedrekrytering

Kårpartiet Borgerliga studenter har vid flera tillfällen under detta verksamhetsår protesterat mot användandet av termen klass i Uppsala studentkårs fullmäktige. Upprördheten och indignationen över att kåren i sina dokument använder allmänt vedertagna begrepp som arbetarklass har varit stor.
Mycket större än den oro som de eventuellt känner inför problemet med att universitetet har en väldigt låg andel av studenter med arbetarklassbakgrund. Enligt statistik framtagen av SCB och bearbetad av Högskoleverket är problemen med en skev social rekrytering till landets universitet och högskolor betydande, och man konstaterar att studenter med arbetarklassbakgrund är särskilt underrepresenterade vid Uppsala universitet.
Under läsåret 2005/06var andelen nybörjare vid Sveriges universitetet och högskolor med arbetarklassbakgrund klart underrepresenterade, 24 . Statistiken för Uppsala universitet säger att andelen med arbetarklassbakgrund var 18 . Jämförelsetalen, där siffran 1 motsvarar genomsnittet för befolkningen i det huvudsakliga rekryteringsområdet, anger siffran 0,58 för studenter med arbetarklassbakgrund, 1,03 för studenter med utländsk bakgrund, och 1,72 för studenter med högskoleutbildade föräldrar. Statistiken som beskriver situationen vad gäller andelen nybörjare med arbetarklassbakgrund på forskarutbildningsnivå visar på en än större skevhet: procentsiffran här är mellan 10 och 14 .

Ett universitet som präglas av mångfald i form av studenternas skiftande bakgrunder ger upphov till en dynamik som gagnar både universitetet och samhället i stort - deltagandet blir större och bredare och demokratin utvecklas. Menar Borgerliga studenter att mångfald inte är något som i sig är bra? Bryr sig partiet inte alls om det välbelagda fenomenet att studenter från arbetarklassen ofta inte studerar vidare till universietetsnivå? Eller är det så att det enda som man förmår engagera sig i är huruvida man ska använda ett visst ord i studentkårens olika dokument eller inte?
Vi i kårpartiet VSF fokuserar på själva problemet och försöker göra vårt för att avhjälpa bristen på social mångfald. I årets verksamhetsplan, som vi varit med om att utforma, läggs stor vikt vid frågan om jämlikhet avseende social bakgrund, och vi fortsätter att stötta de projekt som studentkåren redan har för att stimulera breddat deltagande och motverka social snedrekrytering, såsom ESMeralda, läxläsningshjälp och studentambassadörsprojektet. Återstår nu att se om också de borgerliga beslutar sig för att engagera sig i själva sakfrågan.

Mattias Karlsson,
Vänsterns studentförbund