Studieavgifter är en rättvis reform

Nyligen beslutade riksdagen att bifalla regeringens proposition om att införa studieavgifter för studenter från länder utanför EES, något som Uppsala studentkår har uttryckt sig djupt kritiskt mot. Problemet, som alltid när kåren uttalar sig, är att de gör anspråk på att representera alla universitetets studenter med utpräglat politiska ställningstaganden som långt ifrån alla studenter delar. Det extremt låga (och sjunkande) valdeltagandet gör bara kårens hätska utspel ännu orimligare. Föreningen Heimdal, liksom många studenter, välkomnar tvärtom regeringens beslut om studieavgifter. Vi anser dessutom att kårens kritik mot studieavgifterna är ensidig och onyanserad.
Kåren säger i ett pressmeddelande att frågan om studieavgifter är en principfråga som inte kan reduceras till siffror. Föreningen Heimdal är av precis samma uppfattning, men kommer ändå till rakt motsatt slutsats. Den enda rimliga utgångspunkten måste vara att var och en betalar för sin högre utbildning, på ett eller annat sätt. Som svensk medborgare genom en framtida skattesedel, som medborgare i ett EES-land indirekt genom skattesedeln i sitt hemland och det samarbete som innebär att studentens hemland erbjuder kostnadsfri högre utbildning åt svenska studenter och slutligen som medborgare från ett annat land genom studieavgifter. Konstigare än så är det faktiskt inte.

Det finns naturligtvis inget egenvärde i att vägra människor från länder utanför EES kostnadsfri högre utbildning i Sverige. Däremot är det en högst rimlig kostnadsprioritering. Så länge det kostar staten pengar att tillhandahålla högre utbildning kommer det också att förbli en rimlig kostnadsprioritering.
Vad gäller rätten till utbildning kan sägas att den i egenskap av positiv rättighet, till skillnad från en negativ rättighet som till exempel rätten till liv eller rätten till egendom, är knuten till medborgarskap i en stat. Sverige har därför ingen moralisk skyldighet att förse icke EES-medborgare med kostnadsfri högre utbildning. De flesta andra länder resonerar dessutom likadant.
Slutligen anser Föreningen Heimdal att debatten skulle gagnas av att Uppsala studentkår sänkte det högt uppskruvade tonläget och blev mer resonliga i sin kritik. Uppsala studentkår tycks över huvud taget inte ha någon förståelse för det resonemang som ligger bakom beslutet om att införa studieavgifter, vilket är märkligt. Det finns ingen som helst anledning för brösttoner i stil med att ”Sverige tar steget mot ett mindre jämlikt samhälle”.
Det hela är mycket enkelt. Ingenting, inte heller högre utbildning, är gratis, även om det låter väldigt bra att utlova gratis vård, skola och omsorg i valrörelser. Kommer man aldrig betala för sin utbildning genom skatt så måste man göra det genom avgifter. Studieavgifter är därför en bra och rättvis reform, som innebär likabehandling och bibehållen kvalitet på svensk högre utbildning.

Daniel Bergström, jur stud
Ordförande Föreningen Heimdal

nbsp;

Uppsala studentkår svarar: Vi uppskattar Föreningen Heimdals sakliga argumentation för studieavgifter. Vi uppmuntrar alla som tycker olika än kåren att rösta i kårvalet och engagera sig i kåren för att försöka styra båten i den riktning de vill.
Kårens nuvarande åsiktsprogram, som röstats fram av studenterna i kårfullmäktige, bygger på övertygelsen att människor som varit mindre lyckligt lottade i livet än andra ändå ska ha samma rätt till utbildning. Det gäller vare sig man är för sjuk för att jobba efter utbildningen eller om man råkar vara medborgare i ett annat land. Det innebär att man ska ha rätt till att gå en skattefinansierad utbildning även om man vet att man inte (pga. till exempel sjukdom eller planer att flytta utomlands) kan betala skatt i Sverige efter utbildningen.