Kåren måste vara politisk
Riksdagsvalet har precis ägt rum och ordet politik, eller partipolitik, har hörts alldeles för ofta. Jag kommer dock att använda ordet i en annan bemärkelse och prata om kårpolitik, som enligt min mening inte har någonting med partipolitik att göra.
Jag flyttade till Uppsala hösten 2006, som vilken freemover som helst. Jag blev medveten om att det fanns en kår och att ”vi” tyckte att den var alldeles för politisk (en negativ egenskap) när jag blev klubbverkare på en nation, och började umgås med svenska studenter. Ett och halvt år senare började jag jobba för kåren, och jag visste inte om jag skulle tycka om det. Två år senare kan jag säga att det var det bästa jag har gjort. Min poäng, dock, är att jag aldrig ifrågasatte uppfattningen att det politiska måste innebära något negativt, och att jag inte ens tänkte på vad det betyder att vara politisk och varför vi förväntas avsky det.
Vad är det vi är rädda för när vi säger att kåren är för politisk? Kanske är det karriärrister man är rädd för. Att man sitter där som på en språngbräda till den riktiga politiken, till rikspolitiken. Det kanske är så att människor som sedan tidigare är politiskt aktiva kan attraheras av sådana uppdrag. Min erfarenhet är dock att det oftare är tvärtom: uppdrag på kåren leder vidare till ett bredare samhällsengagemang. Men vad gör det för kårens verksamhet i så fall?
Vad betyder det egentligen, att någonting är för politiskt? För mig är det nämligen så att alla samhällsrelaterade diskussioner kan anses vara politiska. nbsp; Vi har ett samhälle som är byggt av människor med begränsade resurser och som därför behövde välja ordning i vad de byggde. Så fort man valde ordning så insåg man först att inte alla hade samma uppfattning om vilken ordning man skulle följa, och sen att man behövde förklara sin ståndpunkt. Alltså föddes politiken (notera gärna att jag skriver politik och inte partipolitik). I detta inkluderas också behovet av att analysera varför man väljer det alternativ man väljer, alltså vad man vill åstadkomma. Genom att göra det, får man en konsekvensanalys av vad varje beslut innebär.
För att nu ta ett exempel som har med kåren att göra: Det finns de som vill ha större genomströmning i högskolan, att studenter ska avsluta sina studier snabbare. Sen finns de som vill ha bredare rekrytering till högskolan, att fler personer som inte har akademisk bakgrund ska komma in på högskolan. Vid det här stadiet kan man inte säga att den första målsättningen motverkar den andra; och man kommer framförallt inte kunna säga att den gör det om man inte går in på analysen. Vad är det vi vill åstadkomma? I det ena fallet vill man uppmuntra studenter att plugga, att plugga effektivt så att de kommer ut från högskolan och in på arbetsmarknaden. Det låter helt rimligt. I det andra fallet så vill man uppmuntra flera personer som inte ser högre studier som ett självklart val att söka sig till högskolan. Återigen låter det helt okej.
Vad händer då om man antar fler personer med en annan bakgrund till högskolan? Jo, då kanske man behöver ge dem tid att anpassa sig efter hur man pluggar på en högskola. Kanske behöver man ge dem stöd för att de också ska passa in. Kanske behöver man ge lärarna stöd för att de ska veta hur de ska nå ut till och utbilda dem som inte har samma förutsättningar som traditionella studenter. Det innebär inte att breddad rekrytering leder till studenter som inte kan klara studierna, utan att man tar in studenter som har andra förutsättningar. Jag tycker fortfarande att det låter rimligt. Att breddad rekrytering helt enkelt är värt besväret.
Men vänta nu, om vi gör allt detta så kommer vi att antingen minska studietakten, och det kan vi inte göra eftersom vi redan har sagt att vi vill ha större genomströmning, eller så kommer vi att få en situation där de som kommer från en akademikerbakgrund avslutar studierna snabbare och får bättre betyg, vilket gör dem mer attraktiva på arbetsmarknaden. Men vad avgör om en sådan ordning är bra eller dålig? Om vissa är bättre och snabbare borde de väl få erkännande för det? Eller så kanske man anser att detta med att vara snabb inte är det som avgör vem som är smartast eller duktigast, utan bara visar vem som kan systemet bäst. Eller så kanske man anser att det inte är synonymt att ge alla lika chanser och att ge dem samma chanser. Och för att återkomma till vår diskussion, vad ska kåren tycka?
I en opolitisk organisation är det upp till individen – ordförande, styrelse – att ad hoc bestämma sig för vad som är korrekt. Det kanske till och med blir så att kåren inte ens kan uttala sig i frågan, eftersom frågan i sig är politisk. Har du istället en partipolitiskt obunden organisation som idag, så behöver den organisationen veta vad du tycker för att kunna välja vilken hållning den ska stödja. Den åsikten, den politiken, får kårstyrelsen genom sitt fullmäktige, och det är ingenting som säger att det per definition ska vara den första eller den andra ståndpunkten man väljer, utan det är upp till de studenter som engagerar sig att bestämma. Det är upp till dem som väljer, upp till dem som sätter upp listor till listvalet, upp till dem som sitter i fullmäktige och fastställer kårens åsiktsdokument.
För att kåren ska kunna fungera måste den vara politisk. Vi ska inte vara rädda för det, för det betyder inte att politiska broilers flockas till kåren. Håller man inte med kårens åsikt i en fråga så är det hur lätt som helst att ändra på den. Om man istället röstar för opolitiska alternativ, så vet man verkligen inte vad som kommer. I värsta fall blir det brist på åsikter, eller friheten att inte behöva ta ansvar för sina ställningstaganden.
