Har Löwdin varit på Carolina?
När jag läser doktorandombudsmannens senaste Ergospalt, undrar jag stillsamt i vilket århundrade Per Löwdin verkar. Han talar om Carolinas förmenta glansdagar som ett centralbibliotek för alla universitetets ämnen inom forskning och utbildning. Så har det aldrig sett ut, inte ens för hundra år sedan. Redan kring år 1900 växte det upp stora litteratursamlingar, särskilt i medicin och naturvetenskap, i anslutning till universitetsverksamhetens fysiska lokalisering. Successivt byggdes dessa biblioteksenheter vid institutionskomplexen ut för att ge ämnesspecifik fullservice, en utveckling som blev klar först i början av 2000-talet.
Genom verksamheten i Carolina Rediviva och ett tiotal andra enheter har universitetsbiblioteket numera det samlade ansvaret för universitetets vetenskapliga informationsförsörjning. Dess självständiga ställning direkt under rektor har varit oförändrad sedan grundandet 1620. Rektors senaste organisationsbeslut, som Löwdin skräckmålar i bjärta färger, utgör alltså i den delen ingen nyhet.
Biblioteket ska ge service och är därför beroende av goda kommunikationer med användande studenter och forskare. Att tillfredsställa deras mycket varierade behov är oförändrat bibliotekets främsta mål och syfte. Huvudfrågan är hur vi bäst analyserar behoven och vidareutvecklar vår service. 1999 års organisation utsattes med tiden för påfrestningar, vilket ledde till att rektor nu beslutat nya former. En viktig ingrediens är att skilja behovsdiskussionen med lärare och studenter från de ofta hårdföra ekonomiska överläggningarna om budget och resurstilldelning, där vetenskapsområdena fortsatt har ett stort inflytande. Det är i just finansieringsfrågorna bibliotekschefens roll förtydligats. Serviceförbättringar inom anslagna ramar är ett samlat ansvar för vår stora och professionella personal i dialog med användarna.
Löwdin påstår att informationsförsörjningen är bristfällig. Inga belägg presenteras. Förra året köptes böcker och tidskrifter för 45 miljoner kronor. Alla studenter och anställda har i dag via internet omedelbar tillgång till cirka 350 nbsp;000 e-böcker och 30 nbsp;000 tidskrifter vid sidan av möjligheten att låna bland våra 5,5 miljoner tryckalster. Samlingarna växer snabbt. Lånefrekvensen är stabil. Utnyttjandet av e-resurserna intensifieras och ligger på svensk toppnivå. Genom finansiärernas satsningar på ett stort förvärv kan vi med rätta hävda att Uppsala är det svenska lärosäte som har den bredaste tillgången till vetenskapligt material. Kulturarvssamlingarna är med råge oöverträffade.
Vakna upp, Per Löwdin, från en romantisk föreställning om ett Babelsbibliotek. Besök våra enheter och gärna Carolina Rediviva, upplivat av den nya gruppstudiesalen. Möt intensivt arbetande studenter i olika miljöer eller ta del av allt elektroniskt förmedlat på den egna hemdatorn. Välkommen in i verklighetens progressiva bibliotekslandskap.
Ulf Göranson
Överbibliotekarie
Per Löwdin svarar: Ulf Göransson menar att han är förskräckligt duktig och att informationsförsörjningen är exemplarisk. Man skulle kunna tro att han är Guds gåva till biblioteket. Inte vill jag missunna Ulf Göransson en smula självuppskattning.
Men fakta kvarstår. Göransson har anställt bokbål som inte setts i Sverige sedan Stockholms slott brann 1697. Klagomålen på brister i förvärven är legio. De som använder Carolina behandlas stundom som potentiellt kriminella. Katalogen kan göras längre.
1999 års organisation, vidtagen på Göranssons initiativ för att tydliggöra Göranssons ”ledarskap”, fick en utomordentligt kritisk utvärdering som ignorerades ty den passade inte Göranssons upphöjda ställning.
Nu har det omorganiserats än en gång. Göransson blir envåldshärskare. Biblioteksstyrelsen och biblioteksnämnderna är reducerade till rådgivande organ, vilkas ”råd” Göransson kan ta, eller ignorera, efter eget kynne. Barockt
Undertecknad har ägnat mycket tid på Carolina, innan Göransson avlövade biblioteket arbetade jag dagligen i den fina forskningsmiljö som erbjöds när Thomas Tottie var överbibliotekarie. Sedan Göransson körde biblioteket i botten har jag och många med mig flytt Carolina.
nbsp;
