Dags att tala klarspråk om akademisk frihet
Argumenten för regeringens autonomireform har gått ut på att universiteten bör frigöras från statlig detaljstyrning. Problemet för dagens lärare och forskare är dock inte statliga regleringar, utan överkörande överordnade, pappersexercis och beroende av näringslivet för att finansiera forskningen. Ju mer ”autonoma” universiteten har blivit under de senaste åren, desto mer makt över forskarna har universitetsledningarna fått. Ju mer ”autonoma” universiteten blir, desto mindre jämförbara och transparenta kommer de också att bli, och desto fler granskningar, rapporter och annan pappersexercis kommer att behövas för att tillgodose undervisningens och forskningens kvalitet från statens håll.
Högskoleförordningens regler är inte politisk klåfingrighet, utan de har uppkommit ur ett behov av reglering av trygga och lika förhållanden för forskare och studenter. Precis som för gemene medborgare är lagar och regler till för att skapa frihet genom trygghet, förutsägbarhet, transparens och jämförbarhet.
Det är dags att definiera vad vi menar med akademisk frihet. Uppsala studentkår vill se akademisk frihet i ordens rätta mening, det vill säga för den enskilde forskaren. Kirsi Höglund har definierat akademisk frihet som att fritt kunna söka och identifiera de intressanta frågorna, undersöka och utveckla vetenskapliga metoder och fritt kunna publicera dem utan att ta hänsyn till konsekvenserna. Full akademisk frihet är med andra ord svår att uppnå. Men det är dit vi bör sträva.
Frågan är om man kommer närmare det målet genom att lösriva universiteten från staten. Då måste man fråga sig; är det ett reellt problem i Sverige idag att politikerna lägger sig i vad universiteten ska forska om? Svaret på den frågan blir någonting i stil med följande: Det har inte varit det, men under nuvarande regering har man aktivt tänjt på gränserna. Alliansregeringen är nämligen den första regering på väldigt många år som, genom att ge enorma anslag till vissa specifika forskningsområden, styrt vad universiteten ska forska om. Samtidigt som man talar vackert om akademisk frihet inskränks densamma genom att begränsa forskarens möjligheter att forska fritt. Det är dags att tala klarspråk.
nbsp;
Uppsala studentkår
Gabriel Ledung, ordförande
Karin Nordlund, vice ordförande med studiesocialt ansvar
