Vi vill förändra världen
Tisdagen den 11 oktober 2011 gjorde universitetets styrelse ett historiskt val. För första gången någonsin föreslogs inte en man att bli ny rektor. Valet att föreslå Eva Åkesson som ny rektor är lika historiskt som valet universitetets studenter gjorde i april, det kårval där vi i FI-studenter ställde upp för första gången.
Vi vill förändra världen. Vi började i Uppsala. Politiska förändringar börjar i det lilla. Oavsett om det sker på ett campus i Uppsala i april 2011, på ett skeppsvarv i Gdansk i augusti 1980 eller på ett torg i Tunisien i december 2010. Vissa förändringar drivs av en så stark idé om frihet och mänskliga rättigheter att de bygger en rörelse som ger stora reformer i samhället.
När FI-studenter fick 12,9 procent av rösterna i kårvalet i april, blev tredje största parti och det parti som ökade mest av alla, var det inte bara ett tecken på att vi säger det många tänker. Det var också ett lokalt framsteg för friheten och hållbarheten som idé.
Feminism handlar om mänskliga rättigheter. Lika villkor för alla, oavsett kön, etnicitet, klass, funktionshinder, könsuttryck, sexuell läggning, religiös åskådning och ålder. Det är en frihetsrörelse som vill ha ett samhälle för alla. Till skillnad från övriga partier pratar vi inte bara om lika villkor, vi har politiska förslag för det. Vi feminister drivs av en frihetsidé som är bredare än vad både liberalismen, konservatismen och socialismen är. En idé, som till skillnad från de tre 1800-tals-ideologierna, är en idé för 2000-talet.
Vi i FI vill rikta strålkastarljuset mot den patriarkala normen. Normen som är fördomarna som gör att vi ofta omedvetet ifrågasätter människor som bryter mot den. Normen som inte lyssnar utan berättar för andra ”hur det ligger till”: ”Vad synd det är om dig som är rullstolsbunden”, ”Kvinnor kan inte köra bil”, ”Det är fjolligt att gråta”. Normen som framstår som ”neutral”, ”objektiv” och ”opartisk”, men som alltid företräder ett visst intresse. Normen som är patriarkal, på Uppsala universitet, i riksdagen och i media. Men inte bara där. Samma patriarkala norm spökar i konservatismen, liberalismen och socialismen. Därför är normkritik grundläggande för alla idéer om frihet på 2000-talet. Därför är normkritik ett självklart inslag i feminismen. Därför är feminismen frihetens och de mänskliga rättigheternas idé framför andra.
Vi vet att en bättre värld är inom räckhåll. Där vi alla tillsammans, oavsett kön, kan börja ifrågasätta den patriarkala normen och bygga ett friare samhälle. Vi utmanar mäktiga intressen. Men friheten har inte hindrats av maktens pekpinnar tidigare i historien. Den har hindrats av vanliga människors tystnad. De goda nyheterna är dock att nu har tillräckligt många människor höjt rösten.
Som på skeppsvarvet i Gdansk 1980. Som på Befrielsetorget. Som i Uppsalas studentområden våren 2011. Kårvalet visade att vi säger det många tänker. Du kan vara med. Välkommen till 2000-talets frihetsrörelse
Jenny Jakobsson
ledamot (FI) nbsp; fullmäktige Uppsala studentkår och FI Uppsalas styrelse.
Britta Renman
ledamot (FI) fullmäktige Uppsala studentkår.
Aina-Maria Ojutkangas
aktiv i FI-studenter Uppsala.
Tomas Karlsson
ledamot (FI) fullmäktige Uppsala studentkår.
nbsp;
