Slå ihop mindre lärosäten med större
Till årets hösttermin var rekordmånga studenter antagna till utbildningar på Sveriges universitet och högskolor. Samtidigt ser vi att vi under kommande år på grund av mindre årskullar i gymnasiet kommer se en minskning av antalet studenter. Detta ojämna söktryck gör att det nu ställs höga krav på att det sker en ökad samordning inom den högre utbildningen i Sverige, i syfte att bibehålla en högkvalitativ utbildning.
Den senaste månaden har en debatt startats kring huruvida de mindre högskolorna och universiteten ska slås ihop. Innan man målar det svart eller vitt bör man fråga sig hur sammanslagningar kan bidra till att kvaliteten inom den högre utbildningen blir bättre, och hur vi därmed ger våra skattebetalare bästa möjliga valuta för sina pengar.
I Sverige har vi idag 29 allmänna lärosäten, samtliga med sina egna inriktningar och kvaliteter. Att ett stort universitet som Uppsala med den spetskompetens som finns kan hjälpa andra lärosäten inom området är något som sker redan idag. Uppsala universitet har sedan tidigare inlett diskussioner om utökat samarbete med högskolan på Gotland, vilket i framtiden skulle kunna innebära en form av sammanslagning. Detta samarbete grundar sig i att de båda lärosätena har hittat olika områden där de kan hjälpa varandra att höja kvaliteten på sin verksamhet. Vi i Moderaterna har varit tydliga med att hög kvalitet är en förutsättning för att ett lärosäte ska få examinationsrätt. Ett sätt för mindre högskolor att upprätthålla kvaliteten och examinationsrätten kan då vara att samarbeta med större aktörer. Det viktiga är att dessa initiativ kommer underifrån. Det är självklart de enskilda universiteten och högskolorna som efter egna behov och förutsättningar kan påbörja dialoger med varandra om samverkan.
När Socialdemokraterna genomförde sin högskolereform gick man efter principen ”en högskola i varje län”. Resultatet av det ser vi idag med allt större problem med kvalitetssäkring och bristande elevunderlag på flera håll.
Vissa debattörer försöker hävda att de som förespråkar samverkan vill stänga de mindre högskolorna. Detta är en felaktig bild. Storleken på skolan är inte det som avgör huruvida den bör vara kvar eller ej, utan det är kvaliteten på utbildningen och den kompetens den enskilda skolan besitter som bör vara avgörande för framtida samarbeten och utveckling.
Jag hoppas nu att regeringen fortsätter att genomföra satsningar på kvalitet och utveckling och inte börjar gå in och detaljreglera universiteten och högskolornas samarbetsformer. Det är när våra lärosäten själva får bestämma mer över sin egen utveckling som vi kan fortsätta att vara världsledande inom den högre utbildningen
Per Bill (M), vice ordförande i riksdagens konstitutionsutskott