Lärarledd tid är inte universallösningen

Erika Karlénius och Gröna studenter verkar leva i en illusion om att problemen med kvalitetsskillnader inte existerar i svenskt högskoleväsende när hon kritiserar den pågående debatten om kvalitet och bristen på vetenskap i vissa så kallade flumkurser. Detta påstående blir dessutom ologiskt i relation till att studenter mår allt sämre. En stor anledning till studenters bristande hälsa är bland annat oro för framtiden och för om den egna utbildningen kommer att räcka till – här har kvaliteten i utbildningen en central roll.
I Karlénius värld är hårdare krav negativt, men vi menar att denna debatt måste till. Under 90-talet och i början av 2000-talet präglades den svenska högskolan av en våldsam expansion på bekostnad av kvaliteten, med resursunderskott som resultat. Jag delar Karlénius åsikt om att studenter inte ska må dåligt, men ser inte den omedelbara kopplingen till lärarledd tid. Utbildningar är olika och studenter har olika syn på hur mycket undervisning man behöver, Karlénius glömmer att studenter inte är en homogen grupp, utan har olika förutsättningar och behov. Fokus bör snarare ligga på hög kvalitet, och man bör slå fast lärosätenas autonomi och låta dem själva se till att kvaliteten bibehålls.

Det är också beklagligt att Karlénius befäster myten om att tjejer är duktigare än killar – vi behöver inte fler diskussioner om kön och genus, snarare om hur vi stöttar individer som behöver hjälp. Exempelvis är faktorer som studiesocial bakgrund och var man gått i grundskolan viktiga faktorer utöver kön. Lärarledd tid är inte universallösningen, trots studentkårernas och studentvänsterns ihärdiga budskap om att så är fallet.
Vissa studenter upplever att det är för lite lärarledd tid, andra upplever att det är för mycket, och det skiljer mycket mellan olika utbildningar. Vi menar att det är akademin själv som bör hantera dessa frågor, och det är farligt när partipolitiker som Erika Karlénius vill detaljreglera högskolans verksamhet och hota dess autonomi. Vi tror att genom att ge lärosätena formell autonomi skulle många delar av dessa problem lösas då lärosätena får verktygen som behövs för att kunna skapa hög kvalitet i sin verksamhet. Lärosätena har också redan idag ett ansvar för den studiesociala miljön och det är lärosätena själva som måste hitta fungerande modeller för detta, utan politisk inblandning. Lösningen är inte mer centralstyrning.
Jag delar dock Karlénius syn på den omoderna terminsindelningen, och tror att ett treterminssystem skulle kunna vara ett spännande försök. Dock kan detta bli svårt att införa i och med den allt starkare internationaliseringen högskolan står inför. Lösningen måste istället bli formell autonomi, fortsatta satsningar på kvalitet och att ge lärosätena möjlighet att själva påverka sin verksamhet.

Erik Wretling, ordförande Liberala studenter Uppsala