Avgiftsreformen ett haveri
Nu är det ett år sedan studieavgifter började tas ut. Avgifterna gäller för studenter utanför Sverige, Schweiz och EU/EES-området. Uppsala studentkår är emot och tar avstånd från studieavgifter. För oss handlar det om att vi frångår en princip som länge varit en grundpelare för det svenska utbildningssystemet, nämligen principen om avgiftsfri utbildning.
Sverige har länge hållit sig undan från synen på att utbildningen ska bekostas av individen. Svensk syn på högre utbildning har länge präglats av att det gynnar hela samhället. Samhället tjänar på att medborgarna utbildar sig och utbildning bör därför bekostas av staten.
Men att avgifterna skulle försvinna den närmaste tiden ser vi dessvärre som osannolikt. Vi vill därför lyfta frågan om vad införandet har inneburit. Framförallt har administrationen ökat för högskolor och universitet och antalet inresande så kallade tredjelandsstudenter har kraftigt sjunkit.
Högskoleverket visade i rapporten Avgiftsreformen – lärosätenas första erfarenheter (2011) att ”det har varit mycket arbete för ett begränsat utfall räknat i antal registrerade avgiftsskyldiga studenter.” Samtidigt lyfter Högskoleverket att många av problemen kan vara av övergående karaktär. Dock kommer lärosäten få brottas med administrativa frågor under lång tid. Hösten 2010 var antalet inresande freemovers – studenter som reser på egen hand och inte genom utbytesavtal – från tredjeland cirka 7 600. Hösten 2011 var det runt 1 600. Det är en nedgång på cirka 79 procent. Avgifterna har också lett till ett mycket sämre rekryteringsunderlag till forskarutbildningarna i Sverige.
Avgiftsreformen har tveklöst varit ett stort haveri. Lärosäten har utan större stöd tvingats hantera för få stipendier, arbeta med marknadsföring samt själva reglera prissättningen och vi har fått en besvärlig och kostnadstung admi- nistration för lärosätena. Det har funnits få och oklara regler och implementeringen har knappast gått smärtfritt.
En motivering med införandet av reformen var att kvaliteten skulle öka. Men regeringen vill att avgifterna ska ge ”full kostnadstäckning”. Eftersom antalet inresande studenter i stor utsträckning har minskat, har detta i praktiken dock inneburit minskade anslag. Avgiftsinförandet ger knappast kvalitetshöjningar i utbildningarna när stora delar av de tilltänkta intäkterna uteblir.
Internationalisering är en viktig kvalitetsaspekt inom högre utbildning. Ett minskat antal internationella studenter medför förlorade perspektiv och ett sämre universitet, bland annat därför att utbildningsutbudet inte kan hållas lika brett då det inte längre finns samma studentunderlag.
Nu är alltså det paradoxala utfallet att utbildningsvolymerna måste minskas på grund av studieavgifterna. Uppsala studentkår vill att universitet ska vara en plats där olika idéer och perspektiv möts, det är då som progressionen sker. Studieavgifterna är en sorglig bromskloss mot dessa perspektiv.
