Akademin fortfarande en herrklubb
Med dagens situation går det inte att med gott samvete kalla forskningen för kritisk. Akademin är fortfarande en herrklubb, och det vore bara dumt att tro att det inte ger resultat för forskningens kvalitet. Det har om och om igen visats att när män forskar är det mäns perspektiv som utreds, och mäns perspektiv som generaliseras till att gälla hela mänskligheten. Eftersom män så länge dominerat akademin har det inte heller funnits särskilt mycket självkritik som påpekar detta.
För att ge ett par konkreta exempel på forskningens problem: Vestibulit är en sjukdom som drabbar många kvinnors underliv, som utan behandling gör sex väldigt smärtsamt. Förutom att det i princip inte forskas alls på sjukdomen, finns det fortfarande ingen ordentlig utbildning om sjukdomen för läkare, och det finns inga direktiv för hur sjukdomen ska behandlas. Många sjuka uppger att de får råd från läkare som är direkt kontraproduktiva och bara förvärrar sjukdomen.
I Anarki, stat och utopi grundlägger den politiske filosofen Robert Nozick ett världsberömt försvar för libertarianism. Senare lyckades Susan Moller Okin att på ett par sidor vederlägga teorin på den enkla grundvalen att teorierna blev helt omöjliga att använda så fort en tänkte in graviditeter, barnfödande och barnuppfostran. Varför skulle Robert Nozick tänka på det?
Inom kriminologisk forskning studeras ofta varför olika grupper begår brott. Fortfarande finns det väldigt lite studier kring skillnaden mellan kvinnors och mäns brottslighet. Detta trots att kvinnor begår väldigt mycket färre brott än män. Att helt bortse från sådana perspektiv ger oss väldigt dåliga förklaringsmodeller och därmed väldigt dåliga verktyg för att förstå drivkrafterna bakom kriminalitet.
För oss i Piratstudenterna är självkritik grunden i all kritisk forskning. Att arbeta med perspektiv som i samhället och/eller akademin är underordnade är en självklar del av det här. Vi har alldeles för mycket att lära av feminismen för att blunda. Att bekämpa mansdominansen i akademin handlar inte bara om att värna den fria forskningen. Det handlar också om att allmännyttig forskning inte bara kan tjäna halva befolkningen. Det finns alltför många problem som patriarkala strukturer gör att vi kan bortse från i forskningen, för att de inte besvärar män tillräckligt mycket.
Genom genusvetenskapen har feministiska perspektiv givits en vetenskaplig metodologi. Insatser har gjorts för att integerera genusperspektiv i forskning och utbildning. Det är bra, och det arbetet behöver fortsätta. Genusperspektiv får inte reduceras till sidoföreläsningar utan måste vara en självklar del av utbildningen. Det är viktigt att genusperspektiv undervisas av lärare med kompetens i såväl ämnet som sådant som i perspektivet som undervisas.
Men det är inte tillräckligt. Vi behöver utreda varför de högre nivåerna av akademin fortfarande är en herrklubb, och se till att förändra det. Så länge den är det kommer inte all feminism i världen kunna rädda forskningen. Inte heller kommer forskningen att kunna rädda oss från könsmaktsordningen.
Isak Gerson
Piratstudenterna
Klara Ellström
Piratstudeterna