Universitetets ansvar att minoriteter hörs
På ett högre seminarium som ingick i min utbildning fällde en av lärarna kommentaren att den studerade buddhistiska munkars dyrkan för att det var ”så knäppt”. Ingen sa något. Många fler exempel finns på sådana typer av kommentarer. Men det är inte de mest iögonfallande situationerna som är värst. Det finns också en annan typ av rasism: en mer subtil variant, som nbsp; inte är desto mindre destruktiv för alla inblandade. Det handlar om underordning, exkludering och förnekandet av dess existens.
Jag efterlyser att Uppsala universitet gör upp med sin djupt problematiska historia när det gäller nationella minoriteter. Måste man vara tacksam över att få betalt för att skriva sin egen historia? Måste man bli ifrågasatt om man använder metodologier som urfolk själva utvecklat och skriver på sitt eget språk? Om alla människor och alla kulturer är likvärda bör väl också en underordnad kulturs kunskap vara viktig? Alltså bör väl samisk kunskap, traditionell kunskap, också vara värdefull att studera – inte bara kunskap OM samer. En röst från de underordnade måste kunna få berätta även om historien är obekväm för vissa. Ändå är det förvånansvärt tyst. Det avspeglar en maktordning som uttrycker att samer inte är en naturlig, integrerad eller uppskattad grupp utan en separat och bortskuren. Det säger att min underordnade position som delaktig av ett koloniserat folk är självklar och befäst. Att göra det möjligt för nationella minoriteters röster att höras är universitetets ansvar.
Att hissa den samiska flaggan på samernas dag är sällan ett problem idag eftersom minoriteter har rätt till inflytande och en flagga är ett billigt pris. Därför ser vi den vaja hos organisationer på just denna dag. Att enskilda samer ställer sig upp och begär att den ska hissas är däremot ovanligt och beror på att samer i generationer lärt sig maktförhållanden som gäller intill denna dag: så länge man inte syns och stör den ordning som råder behöver ingen strid uppstå. Den här medvetna eller omedvetna underordningen/överordningen tränas in tidigt, sätter sig i kroppen. Och det man lär sig som barn sitter i. Utbildningssystemet är en tacksam plats för att befästa maktstrukturer och tar sig gärna an uppgiften. Så gör också Uppsala universitet: kränkande bilder från rasbiologins tid på våra samiska föregångare, nakna och uppmätta, släktingar och vänner som togs mot deras vilja för inte länge sedan, går att betrakta på universitetets hemsida. Flera av dem lever ännu. Dessa fotografier bör tas bort.
Kulturell kunskap och epistemologi erkänns inte som vetenskap och studieresor i klassisk kolonial stil arrangeras. För den som underordnats känns förtrycket påtagligt.
Åsa Virdi Kroik, doktorand vid Teologiska institutionen, Uppsala universitet.
