Europeisk språkrevolution fuskas bort

Alla som i skol- eller högskolemiljö försökt lära sig ett främmande språk har fått göra det med hjälp av undervisningsmetoder som har sina rötter i medeltidens latinundervisning. Fokus har legat på grammatik, glosor och översättning av texter. Vad som nu skett är att Europarådet ställt sig bakom en gemensam referensram för språk som tar fasta på hur väl språkbrukaren kommunicerar. Fokus ligger alltså på läs- och hörförståelse samt förmåga att göra sig förstådd i tal och skrift.

Referensramen sprider sig med stor framgång i Europa och övriga delar av världen. I Sverige går det däremot trögt.

Språkinstitutioner vid svenska universitet och högskolor får följaktligen se över sina kursplaner och intensifiera kommunikationsträning på bekostnad av undervisning om det främmande språkets regler och egenskaper. För lärarutbildningar gäller att förbereda språklärare för att i större utsträckning kommunicera på främmande språk i klassrummet.

Skolverket har skrivit om kursplanerna för svenska för invandrare enligt referensramens riktlinjer, vilket hade kunnat innebära en start för den kommunikativa språkrevolutionen inom den svenska skolan. Men därefter gör Skolverket halt och tar inget ansvar för resten. Gymnasiekurserna i svenska förblir alltså vid det gamla. Och för de omfattande fortbildningsinsatser av lärare och skolledare som skulle behövas finns inga pengar. Någon utvärdering av nationella provresultat för att säkerställa att de nya intentionerna trängt ända fram till de studerande finns inte ens på ritbordet.

Utländska studenters möjlighet att studera vid svenska högskolor har under många år sorgligt nog bromsats av olika systemfel. På komvux erbjuds idag gymnasiekurser enligt det gamla mönstret, det vill säga inriktade på grammatik, litteraturkunskap, de nordiska språkens historia med mera. Det går därför att slinka igenom gymnasiekurserna utan att sedan kunna fungera som student på en högskola. Alternativt kan utländska personer genomgå ett test,TISUS, som inte heller bygger på referensramen, bl.a. saknas test av hörförståelse, och som i övriga avseenden ligger på en högre nivå än gymnasiekurserna. Svårare till och med än motsvarande tester i stora europeiska språk som engelska, tyska och franska. Få klarar att den vägen ta sig in på svenska universitet.

Referensramen skulle kunna rätta till bristerna i nuvarande system så att utländska studenter inte behövde välja mellan för lätta eller för svåra examinationer, bägge med felaktig inriktning.

Det är således dags för Utbildningsdepartementet att ta ett grepp på referensramen så att språkreformen inte fuskas bort. Som det nu är riskerar reformen att i Sverige stanna på papperet.

Göran Berger och Andreas Eraybar,
Folkuniversitetet Göteborg