Utveckla kvaliteten först – bygg skrytbygge sedan
Svensson och Fahlgren bidrar i sitt debattsvar med några klargöranden. De skriver till exempel att ”den humanistiska teatern kommer att bli ett synligt landmärke” och bekräftar således vår uppfattning att det de facto rör sig om ett skrytbygge. De motiverar bland annat detta med att pengarna kommer ur en universitetsgemensam byggpott, och om inte de genomför ett skrytbygge för humanister så går pengarna underförstått bara till skrytbyggen för andra (till exempel naturvetare). Det här är ett typiskt processargument som tar uppmärksamhet från den egentliga frågan: Är det rimligt att överhuvudtaget lägga pengar på skrytbyggen när vi har så få undervisningstimmar?
Även om pengarna är låsta till byggprojekt kan vi fundera över verksamhetens behov av ”pedagogisk förnyelse genom moderna interaktiva lärosalar och nya arbetsplatser för forskare och lärare”. Vi motsätter oss inte att lokalerna för humaniora utvecklas, men om det ska byggas nytt borde studieplatser (i synnerhet grupplatser) inkluderas i planerna. Vi bidrog i vår första artikel med några kreativa förslag på bland annat ett nytt café och upprustning av nuvarande lärosalar – saker som borde kunna rymmas inom universitetets byggpott. Det går även att snegla på byggplanerna vid Ekonomikum där ett våningsplan utvecklas med lunchutrymmen, gruppstudieplatser och läsplatser. Till skillnad från humanistiska teatern så är det lätt att se exakt hur det humanistiska samtalet skulle ta plats i dessa arenor, medan det fortfarande är oklart exakt vilken verksamhet som skulle utspela sig i teatern – vilka föreläsningar ska läggas där? Hur många undervisningstimmar per kurs hamnar i teatern? Kommer lärare och studenter få en särskild utbildning i att använda de avancerade, interaktiva, tekniska hjälpmedlen?
För att återgå till det som vi upplever är det verkligen problemet för det humanistiska samtalet (som ska återspegla ”den starka, kritiska och nyskapande humaniora som kännetecknar verksamheten i Engelska parken”) är det bristen på kontakt mellan lärare och studenter och avsaknaden av forskningsanknytning i utbildningen. Vi menar inte att alla former av nybyggnationer är ett problem, bara att vi för en humaniora i kris ser andra lösningar som borde prioriteras (se tidigare artikel). Ett samtal utvecklas inte av skärmarnas upplösning, utan av samtalsparternas upplysning. Gärna ett skrytbygge, men utveckla kvaliteten i utbildningen först
Karolina Anderdotter, ordförande vid Humanistiska sektionen
Andreas Engstedt, ordförande vid Samhällsvetenskapliga sektionen
