Respektlöst mot SD:s måltavlor

Kära Heimdal

Vi ser fram emot att hälsa på hos er igen på Valborg. Några av er kanske inte känner till det, men det är praktiskt taget tradition att just vi två hälsar på och äter sill på Valborgsmässoafton. Vi är båda laboremiter, men ändå brukar vi känna oss väldigt välkomna. Någon bjuder oss på snaps och det utbyts artighetsfraser om hur viktigt det är att kunna mötas och tala över de ideologiska skyttegravarna. Ni utbringar kanske en skål till kungen, vi kontrar med en till Håkan Juholt. För ett år sedan uttryckte en av era medlemmar det ungefär så här: “Ja, vi önskar inte er någon lycka i valet, och ni önskar inte oss någon lycka, men skål ”

Den här goda tonen gentemot meningsmotståndare som ni håller, och som genomsyrar ert debattinlägg i Ergo 1/4-15, är ett av era charmigare kännetecken. Ni skriver att det handlar om att lära sig bemöta motståndarna “men framför allt för att det är en grundläggande del i det demokratiska, fria samtalet.” Och visst är det viktigt att föra en debatt, och kanske ännu viktigare är det att kunna mötas ibland över en bit sill och prata om allt annat än politik. Men den skämtsamma tonen som ni underhåller Ergos läsare med är inte alltid den bästa för det fria, demokratiska samtalet.

Sverigedemokraternas partiprogram må röra sig i en demokratisk gråzon, men det gör inte deras företrädare. Ni vet lika väl som vi vilka uttalanden SD-märkta politiker gör. Det är uttalanden som inget demokratiskt parti kan ställa sig bakom. Detta inser även partiledningen, men deras så kallade nolltollerans har sedan länge blivit parodisk. Därför finns det många som på goda grunder känner sig hotade och utsatta av Sverigedemokraternas retorik, även i den mer städade form som Mattias Karlsson och hans kollegor i partitoppen brukar hålla sig med. nbsp;

Vi två känner oss inte hotade av den sverigedemokratiska retoriken. Vi har fördelar i vårt politiska engagemang som är få förunnade: vi har vuxit upp tryggt i Stockholms innerstad, våra åsikter bärs fram av Sveriges största parti och vi behöver aldrig uppleva att bli ifrågasatta på grund av yttre attribut. Med detta som pansar är det lätt för oss att ta emot och leverera skämtsamma pikar och vi kan tryggt röra oss i det offentliga rummet och göra inlägg i debatten. Kort sagt: det kostar oss ingenting att hålla god ton i en debatt där vi aldrig är i skottlinjen. Det här tror vi att vi har gemensamt med många av era medlemmar.

Men precis som ni på Heimdal säkert drömmer om att en dag få föra en politik som upplevs som relevant för fler än ett fåtal så vill vi som sociala demokrater vara säkra på att alla känner sig trygga att säga sin mening. Vi vill föra en debatt på villkor som passar alla, även de som inte har samma pansar som vi. Denna trygghet vill Sverigedemokraterna och deras företrädare underminera. Därför skulle det aldrig falla oss in att nonchalant skämta bort kritiken mot Mattias Karlsson och det parti han företräder. Det är djupt respektlöst mot de som är måltavlor för Sverigedemokraternas hatiska och splittrande budskap, och det är inte så vi vill bidra till debatten.

Vi ses på Valborg

Paul Bengtsson, laboremit

William Sundelin, laboremit