Annons
Skolböcker
"Vi [måste] ändå medge att vi blev något besvikna", skriver Linnea Rydén och Johannah Rybrant som svar på reformförslagen gällande skola och lärarutbildning.
Foto: Pixabay

Genier på lärarutbildningen?


Uppsala studentkårs Linnea Rydén och Johannah Rybrant skriver i Ergo om reformförslagen för skola och lärarutbildning, författade av representanter från CUF, LUF och MUF.

I augusti 2023 släppte tankesmedjan Fores en rapport, författad av representanter från CUF, LUF och MUF, innehållande ett antal reformförslag för skolan och lärarutbildningen. Samtidigt som vi från Uppsala studentkår givetvis välkomnar en mer nyanserad debatt om lärarutbildningen, såväl som politiskt styrda uppdragsutbildningar i stort, så måste vi ändå medge att vi blev något besvikna.

I anslutning till rapportsläppet publicerades en video, där CUF:s förbundsordförande, tillika ämneslärarstudent, Caroline von Seth hörs säga de bevingade orden “sen är det ju inte genier som pluggar på lärarutbildningen direkt”. Lite magstarkt, kan tyckas, men alla gillar vi ju politiker med lite självdistans. 

Rapporten och reformförslagen som återfinns däri är visserligen lite nytänkande, i det att den lyfter läraryrket som ett hantverk snarare än en akademisk exercis. Samtidigt är det lite tröttsamt att rapportförfattarnas förslag till en reformerad lärarutbildning består av ännu mer politisk styrning.

 Lärarutbildningen kan sägas ha tre omfattande problem.

1. För lite pengar till forskning
För er som inte riktigt har koll på hur medel och anslag fungerar inom högre utbildning kan man kort förklara det som att det finns två pengahögar. En pengahög är öronmärkt för att gå till forskning, medan en annan är öronmärkt för utbildning. Genom att lärarutbildningen anordnas på uppdrag av regeringen får lärosäten anslag för att anordna utbildningen. Dessa anslag ska gå direkt till utbildningen, och kan då sägas vara öronmärkta för just utbildningsdelen. Detta betyder att lärosätena kan få så mycket pengar till utbildningen att de inte kan göra av med allt, samtidigt som det ändå saknas medel till forskningsdelen. Samtidigt som det finns för lite pengar till forskning om utbildning finns det krav på att lärarutbildningen ska vila på en vetenskaplig grund. Här får lärosätena det lite hett om öronen, då det inte finns tillräckligt med forskning att basera utbildningen på. Kort kan man då säga att utbildningsanordnarna hamnar i en lite knepig situation, vilken ofta mynnar ut i att lärosätena får sig ett slag på fingrarna för att utbildningen inte är tillräckligt vetenskapligt förankrad.


2. För mycket politisk styrning, för lite vision
Det andra problemet handlar om att både skolan och lärarutbildningen är hårt ansatta för politisk styrning. Med varje ny regering kommer nya direktiv rörande skolväsendet, och med det nya krav på vad lärarstudenter ska lära sig. Detta innebär att lärosätena som anordnar lärarutbildningar på uppdrag av regeringen får svårt att planera för innehållet i utbildningen. Saker tas bort, och andra saker läggs till. Politikerna tycks vara oförmögna att enas kring långsiktiga visioner för lärarutbildningen. 

3. För låg status
Läraryrket har ett stort och ganska uppenbart problem – det har för låg status. Samtidigt ställs det tuffa krav på lärosätena som anordnar lärarutbildningar, bland annat rörande genomströmningsgraden. Med genomströmningsgrad menas här andelen studenter som efter påbörjade studier tar examen. Lärarutbildningen har länge dragits med en alltför låg genomströmningsgrad, vilket både mynnar ut i mindre pengar till lärosätena och färre nyexaminerade lärare. En av anledningarna till att så många hoppar av lärarutbildningen kan tänkas vara att utbildningen har en för svag forskningsanknytning, att utbildningen är för politiskt styrd, eller att framtiden känns för oviss. Oavsett vad det beror på så är det ett faktum att alltför få vill börja studera till lärare, och att ännu färre faktiskt tar sig ut på andra sidan med en lärarexamen. 

Även om det är välkommet med en mer nyanserad debatt om uppdragsutbildningar, så tycker vi inte att rätt väg att gå är ännu fler förslag för politisk styrning. Från politiskt håll så vill vi inte se ett ökat tryck på nya direktiv, utan snarare en ökad förståelse för helheten och en ökad lyhördhet för forskning och erfarenhet. Precis som rapportförfattarna var inne på så är läraryrket en profession som på många vis kan beskrivas som ett hantverk. Det är därför inte mer än rätt att politikerna börjar lyssna på de som faktiskt är yrkesverksamma, de som begriper läraryrkets fina hantverk. Det är endast genom inblandning av de som har lärarens hantverksskicklighet som en verklig förändring kan ske.

Med detta sagt, lärarutbildningen må ha sina problem. Men de som söker sig till lärarprogrammet är framtida pedagoger, unga som brinner för förändring och för möjligheten att ge framtidens elever en ärlig chans. 

Det kan vi nog ändå tycka är rätt genialiskt.


Linnea Rydén & Johannah Rybrant,
Vice ordföranden för Uppsala studentkår


Annons

Annons

Läs mer

2024-04-19 09:24
"Det är uppenbart att regeringen behöver hjälp i att lista ut var pengarna ska gå", skriver debattörer från Gröna…
2024-04-17 09:36
Vänsterstudenter skriver om akademiska bojkotter i dagens debattartikel.
2024-04-16 08:34
Andranamnet på S-studenters lista till årets kårval, Evina Zebili, skriver om särskilt pedagogiskt stöd i dagens…