En PDF är inget värdigt examensbevis
Det här är en debattartikel. Alla åsikter är skribentens egna.
Under barnaåren var det bara ett papper som sattes i en pärm och glömdes bort, med lovord om allt från skollopp till simborgarmärken. Men när diplomet gäller som bevis för en universitetsexamen aktar man pappersarket högre. Jag förvånas och förbryllas därför över Uppsala universitets avsaknad av studentperspektiv när de, trots dess symboliska värde, slopar det fysiska examensintyget.
Uppsala universitet meddelade nyligen i en artikel på sin webbplats att vi studenter från och med den 1 januari 2024 inte kommer få våra examensbevis på papper utan endast i digital form. Det vattenstämplade diplomet med underskrift från universitetets rektor ska alltså inte längre tilldelas nyexaminerade studenter. Vi förväntas vara nöjda med det ”effektiva” digitala beviset. Att kunna ladda ner det gång på gång gör det smidigt för oss att tillhandahålla det, menar enhetschefen för enheten för studieadministration Anders Gardikro i intervju med Uppsala universitet. Med detta har han förvisso en poäng, men det enheten för studieadministration inte reflekterat över är den ojämförbara känslan av ett fysiskt bevis på år av hårt slit. Att hålla det lite grövre arket i sin hand, ett kvitto på genomförd utbildning – det är en känsla som slår det mesta!
Anledningen till slopandet av fysiska examensbeviset är att Uppsala universitet genom digitalisering vill effektivisera handläggningen av bevisen. Att man dessutom betonar de miljöfördelar som kommer med att spara in på papper ser jag som ett uppenbart spel för galleriet från universitetets sida.
Jag föreslår i stället att Uppsala universitet ska ta tillbaka de viktigaste pappren och spara in på de onödiga. Ska vi inte börja slopa utskrifter av gruppövningsinstruktioner, kompendier eller kursplaner? Jag lovar att vi studenter tilldelas mer än tillräckligt med instruktionsdokument som lika gärna hade kunnat publiceras digitalt. Lägg pappersansvaret på institutionerna och fakulteterna, straffa inte oss! Att dra slutsatsen att de fysiska examensbevisen ska dras in känns lika galet som att sluta med salstentor som skrivs på papper. De båda är en väsentlig del av livet som student. Hade Uppsala universitet velat göra en insats för miljön och spara in på papper hade det kunnat gå att göra på andra, mer rimliga, vis.
Anders Gardikro berättar i intervjun att det digitala beviset ger nyexaminerade studenter möjlighet att få sitt bevis närmare inpå examensdagen. Men min fråga är då, finns det inget sätt för universitetet att tillgodose alla studenters behov? Mitt förslag är att samtliga studenter får sitt examensbevis digitalt, men att de som vill ha det fysiska beviset enkelt kan beställa hem ett sådant. Med denna lösning slipper enheten för studieadministration hantera oönskade exemplar som returneras till universitetet och de studenter som vill kan få det fysiska examensbeviset hem i brevlådan. Slutet gott, allting gott.
Efter att ha läst Uppsala universitets motivering av beslutet undrar jag: är studenternas fysiska examensbevis boven i jakten på färre utskrivna papper? Eller är slopandet av beviset bara ett smaklöst beslut i den digitala tidens anda, som inte tar hänsyn till vad som faktiskt efterfrågas? Jag är övertygad om att vi är många studenter som vill kröna vår studietid med ett vackert bevis man kan hålla i handen, inte en pdf som måste skrivas ut på en bläcktörstande biblioteketsskrivare. Det digitala examensbeviset ger oss en eftersmak som jag inte tror Uppsala universitet kommer gilla – att vi studenter inte längre anses vara värda ens ett ynka pappersark efter år av studier vid Sveriges högst aktade universitet.
Sofia Carlsson
student vid Uppsala universitet
