Debatt: "17 år av kamp, sen tog argumenten slut!"
Det här är en debattartikel. Alla åsikter är skribentens egna.
Frågan om studentrepresentation i elektorsförsamlingarna har varit en långdragen kamp. Redan 2007 krävde studenterna sin lagstadgade rätt till inflytande i beredningsprocessen för nya vicerektorer vid Uppsala universitet. Trots ett tydligt beslut från Universitetskanslersämbetet (UKÄ) i juni 2023, som gav studenterna rätt, har universitetet ännu inte implementerat ett permanent beslut. Frågan är inte längre om studenter ska få representation – utan hur mycket längre universitetet kan skjuta på det oundvikliga. Universitetet har nu efter 17 år målat in sig i ett hörn och nått vägs ände. Argumenten är slut och det är dags att inse det!
Vicerektorerna har en avgörande roll i att leda universitetets vetenskapsområden och påverkar därmed studenternas utbildning och situation. Trots detta har studenter i snart två decennier nekats representation i den beredning som förbereder dessa utnämningar. UKÄ har fastställt att detta strider mot högskolelagen, som ger studenter rätt till inflytande i frågor som påverkar deras utbildning.
Universitetet hävdar att studenter kan få närvara och yttra sig i elektorsförsamlingarna utan att ges rösträtt. Men är det verkligen sann representation? På alla andra nivåer i universitetets organisation – från programråd till konsistoriet – har studenter rösträtt. Hur kan vi kalla det för representation om studenter inte har samma möjlighet att påverka som övriga ledamöter som representeras i organet? Att hävda att rösträtt för studenter skulle urholka den kollegiala styrmodellen är ett argument som faller på sin egen orimlighet. Studenter har rösträtt i andra kollegiala organ utan att äventyra modellens integritet. Tvärtom bidrar studentperspektivet till en bredare representation och mer välgrundade beslut.
Bristen på inflytande riskerar att försämra utbildningens kvalitet och studenternas situation, samtidigt som förtroendet för universitetets ledning urholkas hos den i särklass största gruppen vid universitetet; de närmare 53 000 studenterna. Uppsala universitet har alltid strävat efter att vara en förebild för studentinflytande. När vi ställer kollegialiteten emot studentrepresentation, och hävdar att den ena riskerar att slå ut den andra, skrämmer det mig vad ett sådant resonemang kan få för ytterligare konsekvenser.
Det är nu upp till universitetets ledning att reflektera över vad deras motstånd mot fullvärdig studentrepresentation egentligen innebär. Ska Uppsala universitet vara en förebild för studentinflytande eller ett exempel på hur man kväver den?
Tim Nedergård
Ordförande Uppsala teknolog- och naturvetarkår
