Unikt komiskt temperament
THE ROYAL TENENBAUMS
Regi Wes Anderson
Filmstaden
Betyg: Fem gubbar
De f d underbarnen i familjen Tenenbaum har stora svårigheter att handskas med vuxenlivet. Chas (Ben Stiller) är ett finansgeni som utvecklar säkerhetsparanoia efter det att hans hustru har avlidit i en olycka, Margot (Gwyneth Paltrow) är en tidigare framgångsrik pjäsförfattare, nu på dekis och Richie (Luke Wilson) är en trefaldig US Open-vinnare som fått ett sammanbrott under pågående tennismatch. En efter en söker de sig till barndomshemmet för att där överraskas av familjens patriark Royal (Gene Hackman) som efter en lång tids påtvingad bortavaro nu simulerar magcancer för att få återförenas med barn och fru.
Om det här inte låter som en beskrivning av en av de senaste årens roligaste filmer så kan det vara för att dess komiska temperament saknar jämförelse i samtida film. Måhända kippar man inte efter andan av vrålskratt, men det goda örat för dialog, känslan för beteendedetaljer och de omsorgsfulla scenerierna bör få den uppmärksamme på fall. Gång på gång överraskas man av oväntade bildval, repliker och gester.
Den stjärnbeströdda ensemblen (som även inkluderar Bill Murray, Danny Glover, Anjelica Huston och Owen Wilson) är utan undantag strålande, både individuellt och, kanske mer överraskande, som helhet. Deras karaktärsdrag används fördelaktigt utan reducera rollgestalterna till typer. Vad kunde bättre illustrera ett knippe hämmade spänningar och uppdämd ilska iklädd brandröd Adidas-overall än Ben Stillers explosiva komikerenergi? Eller en Vilda Västern-romantiker på meskalin bättre än Owen Wilsons knarriga och släpiga framförande?
Det löper ett stråk av kärv melankoli, en modfälldhet som ska tas på allvar, genom denna vagt psykedeliskt doftande saga om magnifika förlorare. Den nostalgiska andan i filmen kommer sig inte bara av de sällsynt betydelsebärande 60-talspoplåtarna som pryder ljudbandet, utan även av de litterära och filmiska referenser som är inarbetade i berättelsen. De tydligaste är kanske Jean Renoirs Spelets Regler och Orson Welles The Magnificent Ambersons. Influenser som, istället för att bara vara klyftiga dekorationer, förstärker den historieberättandets lustfylldhet som brinner i The Royal Tenenbaums .
