Lika imponerande som diskutabelt

Bowling for Columbine
Regi: Michael Moore
Royal
4/5

Nu är det inte vem som helst som ligger bakom Bowling for Columbine . Michael Moore har sedan debutverket Roger and Me (1989) - ett reportage från hans hemstad Flint om bristande arbetsgivaransvar vid fabriksnedläggning - gjort sig ett namn som en personlig, hätsk och (inte minst) rolig provokatör. I aktuella TV-serien Michael Moores USA låter Moore denna humoristiska ådra få stort utrymme när han häcklar sitt hemland. Som figur kan Moore
ibland påminna om vår egen avsiktligt plumpe medieprovokatör Gert Fylking. På samma sätt som Fylking spelar Moore mycket medvetet på ett apart och närmast vulgärt uppträdande inför de personer han låter sig konfronteras med. Reportern som naiv och löjlig bondläpp är uppenbarligen en effektiv strategi att få såväl makthavare som mannen på gatan att avslöja sig - och i sin tur bli förlöjligade.
Nu är Bowling for Columbine inte bara rolig. Reportaget tar sin utgångspunkt i ett par av de tragiska vapendåd som drabbat amerikanska skolor under de senaste åren. I Columbine High School i Littleton, Colorado sköt två elever ihjäl 12 av sina skolkamrater. Hur kan ett sådant dåd förklaras? Moore avfärdar förklaringsmodeller som grundar sig på moralisk panik inför ungdomskultur och sedernas förfall. Rockmusik, våldsfilm och dataspel finns i lika hög utsträckning i länder där våldsdåd med eldvapen är betydligt mer sällsynta.
Vapenindustrins lobbyverksamhet och den därmed sammanbundna liberala lagstiftningen för försäljning och innehav av vapen och ammunition hamnar naturligtvis i skottgluggen för Moore. I en obetalbar scen lyckas han köpa patroner hos barberaren, samtidigt som han sitter och får sitt yviga hårsvall friserat. Den gamle filmstjärnan Charlton Heston, en av portalfigurerna i NRA (National Rifles Association), blir också bryskt avklädd.
Samtidigt är svaret kanske inte så enkelt, inte ens i en polemisk pamflett av Michael Moore. Vapenkulturen har enligt Moore sin grund i en större mental nationell struktur - den amerikanska skräcken. USA är ett land som kännetecknas av rädsla, en rädsla för det andra. Indianer, svarta, mördarbin och terrorister har avlöst varandra som huvudpersoner i nationella skräckscenarier. Medieindustrin och konsumtionssamhället är huvudaktörer i det (skräck)scenario Moore tecknar. Det är i de idylliska förortskvarteren - med larm, laddade revolvrar under kudden och inbrottssäkra lås - som Moore hittar de största farorna i det amerikanska samhället.
Michael Moore är i sin förmenta oskuldsfullhet en förslagen retoriker. Bowling for Columbine är med sina tvära kast mellan sentimentalitet, saklighet och absurd humor i många bemärkelser ett avväpnande reportage om en högst aktuell amerikansk problematik. En problematik som inte är aktuell bara med hänvisning till de inhemska tragedier som Moore dyker ned i, utan som också naturligtvis kan relateras till en mer global politisk undertext. En undertext som bara glimtvis får utrymme i Moores film. Att göra en så underhållande film som Bowling for Columbine kring sådana frågor är lika imponerande som det kan vara diskutabelt. Denna genremässiga problematik kring dokumentär och allvar lämnar kanske fler obesvarade frågor efter sig än vad Moores sakdiskussion kring vapenpolitik gör.