Kraftfull kvinnoskildring
In the Cut
Regi: Jane Campion
3/5
Filmstaden
I In the Cut är huvudpersonen en högst rationell universitetslärare, Franny Avery (Meg Ryan). Hon undervisar i engelska (som ack så många akademiker i amerikansk film) och har låtit språket, och orden, bli föremål för sin passion. Oavsett om det rör sig om Virginia Woolf - som hon föreläser om - eller om grafitti eller reklamskyltar i tunnelbanan - som hon forskar kring - leds hon av en besatthet kring ord och deras betydelser och samband. Hon lever ensam i en av New Yorks ruffigare stadsdelar. En dag handleder hon en student på en skum bar. Under ett toalettbesök blir hon vittne till ett oralt samlag. Den kvinna hon sett på baren mördas kort efteråt, och då delar av kroppen hittas på Frannys bakgård blir hon indragen i utredningen av mordet. Hon blir också indragen i en passion av ett nytt slag. Kontakten med mordutredaren Malloy (Mark Ruffalo) berör henne på ett sätt som inte är beredd på. De inleder en sexuell förbindelse som trotsar all den kontroll hon byggt upp sin tillvaro kring.
In the Cut är en thriller. Vi följer jakten på en bestialisk våldsman - som snart visar sig upprepa sitt dåd - i hälarna på polisen. Den trygghet som åtminstone lagens väktare brukar förvalta i sådana här filmer saknas. Malloy framstår således som en högst labil och problematisk figur. Hans besatthet av att lösa grova våldsbrott skänker viss oro till skildringen av hans erotiska utlevelser med Franny. I periferin finns heller inga trygghetspunkter att hålla fast vid. Frannys syster Pauline (Jennifer Jason Leigh) presenteras med sin rotlöshet och utlevande sexualitet som en okontrollerad kontrast till Franny. Med i bilden finns dessutom en före detta älskare med sadistiska kontrollbehov och en student med seriemördare som uppsatsämne.
Upplagt för paranoia, således. Någon klassisk konspirationsthriller av hollywoodsnitt har dock inte Jane Campion skapat. Det känns som om genrens normer - det spel mellan otrygghet och trygghet på vilken denna spänningsform traditionellt vilar - inte har intresserat henne. Den solkiga värld (som ibland för tankarna till David Finchers olycksbådande stadslandskap i filmer som Seven eller The Fight Club) som härbärgerar berättelsen är så grundmurat olycksbådande och osäker att den eliminerar alla anspråk på att skapa spänning.
Behållningen i In the Cut är
i stället Meg Ryan. Inte bara såtillvida att hon på ett överraskande kongenialt sätt gestaltar det gradvisa sönderfallet av Frannys kulturellt och socialt genererade försvar mot sina undanträngda begär. Snarare utgör själva användandet av ikonen Meg Ryan - en av de främsta symbolerna för den lyckobringande storstadskomedin - i sig en kraftfull reflektion över kvinnlig identitet och sexualitet. In the Cut kan ses som ett angrepp - en dekonstruktion i ordets mest handfasta bemärkelse - av de parbildningsberättelser där söta och duktiga flickor vinner välförtjänt kärlek.
Vi vet att filmen utspelar sig i samma New York som just Meg Ryan fått till revir i vårt samtida filmlandskap. Vi känner dock inte igen staden. De gröna oaser där hon brukat vandra med sina kavaljerer är nu platsen för brutala mord. De vackra gator där hon brukat leva mondänt storstadsliv är nu ett hotande kaos. Kanske känner vi igen Meg Ryan, men det är en inverterad stjärna vi möter. Om hennes tidigare mest omtalade erotiska insats på film utgjorts av en parodi - den fejkade orgasmen över en manhattanlunch i När Harry träffade Sally - är sexualiteten nu allt annat än en komisk maskerad. Om hennes ansikte brukat vara äppelkindat och hennes uppsyn pigg och busig är hon nu stel, trött och glåmig.
Jane Campion har kanske inte åstadkommit någon spännande thriller i In the Cut. Däremot har hon åter skapat ett fascinerande porträtt av en kvinna.
