Ofokuserat och rörigt om kärnkraftverk

I samband med tsunamin och jordbävningarna i Japan 2011 havererade kärnkraftverket i Fukushima. Maj Wechselmann har gjort en dokumentär som utforskar hur det ansvariga företaget TEPCO och den japanska regeringen spridit missinformation om katastrofens omfattning, och om hur räddningsarbetet efteråt har misskötts. Filmen drar sedan paralleller till den svenska kärnkraften. Vad är det största hotet mot våra kärnkraftverk? Skulle säkerheten på dessa kärnkraftverk hålla mot exempelvis sabotage?

Dokumentären tar upp flera väldigt intressanta ämnen; hur vanliga människor hanterar katastrofen, Yakuzans [reds. anm. Japanska maffian] starka influens i det japanska samhället och deras inblandning samt hur bra säkerhet vi egentligen har på de svenska kärnkraftverken. Alla dessa saker är intressanta nog att ägna en hel dokumentär åt, men det känns inte som om Wechselmann kan bestämma sig för vad hon egentligen vill fokusera på. Flera intressanta ämnen introduceras bara för att glömmas bort några minuter senare.

Om jag inte hade vetat på förhand att Maj Wechselmann redan gjort flera andra dokumentärer hade jag antagit att detta var regissörens debutfilm. Dokumentären tar upp flera skrämmande brister i säkerheten hos svenska kärnkraftverk, som borde ha fått mig att börja fundera på om det ligger några skyddsrum nära mitt hus. Men på grund av den ofokuserade presentationen väcker denna fakta inga känslor alls.

Om du är så insatt i kärnkraftsfrågan att du redan har sett alla andra dokumentärer kan du möjligtvis se denna. Men de som vill veta mer om Fukushima eller svensk kärnkraft bör läsa på en hel del för att denna dokumentär ska ge något.

Det är uppenbart att Maj Wechselmann är kritisk till kärnkraft. Att vara partisk behöver inte vara en negativ faktor för en dokumentär, men här blir det tyvärr så. Dokumentären vill alldeles för mycket, och budskapet drunknar i en rörig produktion. Världens säkraste kärnkraftverk liknar mer ett nyhetsreportage än en dokumentär.