Soppatorsk på väg mot klimatkrisen
Få forskare förnekar idag att människans utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser gör att klimatet blir varmare. De senaste åren har också många av världens beslutsfattare fått upp ögonen för klimathotet, även om misslyckandet med att nå en juridiskt bindande överenskommelse vid klimatmötet i Köpenhamn i december förra året visade att det är väg kvar att gå.
Huvuddelen av våra utsläpp av växthusgaser härrör från förbränningen av fossila bränslen: olja, kol och gas. Förutsägelser av framtidens klimatförändringar måste därför bygga på uppskattningar av hur mycket fossil energi som kommer att produceras, berättar Mikael Höök.
– Om man antar att produktionen och därmed också utsläppen kommer att öka är det klart att man kommer fram till att det blir varmare. Om man däremot tänker sig att användningen av fossila bränslen minskar blir slutsatsen förstås att temperaturen inte kommer att stiga så mycket.
En stor auktoritet i klimatfrågan är FN:s klimatpanel Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC), som bildades 1988 med syftet att sammanställa och utvärdera vetenskaplig information om människans inverkan på klimatet. Tillsammans med två andra energiforskare har Mikael Höök undersökt de antaganden om framtidens produktion av fossil energi som ligger till grund för IPCC:s senaste klimatrapport från 2007.
IPCC lutar sig mot The Special Report on Emission Scenarios (SRES), som beskriver en rad olika tänkbara scenarier för utsläppen av växthusgaser från 1990 till 2100. I flera fall pekar produktionskurvorna för såväl olja som kol och gas uppåt ända till 2100.
Enligt Mikael Höök överskattar SRES tillgången på fossil energi. Att resurserna finns där betyder inte att alltihop kommer att kunna användas, menar han. Energikällor måste nämligen ge mer energi än vad som går åt för att utvinna dem – annars är de per definition inga energikällor. En stor del av allt kol som finns kvar ligger exempelvis för djupt, i oattraktiva formationer eller håller för dålig kvalitet. Eller också ligger det för otillgängligt, som i Sibirien.
I andra fall hindras exploateringen av politiska och miljömässiga skäl. I USA har bönderna på många håll insett att kolbrytningen förstör deras jordbruksmarker och därför påverkat politikerna att stifta miljölagar som förbjuder kolbrytning i dessa områden.
– Kolet finns visserligen kvar i marken men såvida inte miljölagarna rivs upp kommer det att vara otillgängligt för brytning.
Samma typ av felaktiga antaganden präglar prognoserna för produktionen av olja och gas, menar Mikael Höök.
– Man pratar om storleken på tanken men missar frågan om hur man ska kunna öppna kranen.
Utifrån SRES olika scenarier har IPCC gjort beräkningar av den globala uppvärmningen under det kommande seklet. I värsta fall sägs temperaturen kunna stiga med över sex grader.
Eftersom prognoserna bygger på felaktiga antaganden är de inte realistiska, enligt Mikael Höök. Däremot har han inte gjort några egna beräkningar av framtida temperaturförändringar.
– Det är en annan fråga, som klimatexperterna måste avgöra.
Från IPCC:s perspektiv är alltså problemet att det finns för mycket fossila bränslen för människans och jordens bästa. Mikael Höök menar tvärtom att problemet är att det finns för lite. Men blir inte slutsatsen av de motsatta ståndpunkterna densamma: att vi måste ställa om vår energianvändning?
– Jo, definitivt. Man måste utveckla vindkraft och andra förnyelsebara energikällor. Jag har samma lösning som IPCC. Problemet är att om man antar att det finns väldigt mycket fossil energi som vi kan använda, då luras man att planera utifrån scenarier som inte kan inträffa i verkligheten. Det kan bli farligt.
Ergo har sökt företrädare för IPCC för en kommentar men inte fått något svar.
”Validity of the fossil fuel production outlooks in the IPCC Emission Scenarios” av Mikael Höök, Anders Sivertsson och Kjell Aleklett finns att ladda ned på nätet: http://www.fysast.uu.se/ges/en/headline-news/new-research-questions-the-ipcc
