Tillit viktig för forskning

Svensk forskningspolitik har de senaste decennierna blivit alltmer anpassad till marknadens villkor. Det har inneburit ökad konkurrens mellan forskare, mer fokus på effektivitet vid universiteten och en växande strävan mot att få akademin att samverka med näringslivet.
Hur påverkar det de teknisk-naturvetenskapliga forskningsmiljöerna? Det diskuterar Tobias Fridholm i sin avhandling. Han använder begreppet ”relationella spänningar”. Dessa uppstår när olika aktörer som samspelar med varandra har skilda perspektiv.
– Om två individer som har olika perspektiv på världen interagerar med varandra kan båda uppleva att deras verklighetsbild är ifrågasatt.
Tobias Fridholm undersöker både relationerna inom akademin och mellan akademiker och företag. Spänningarna kan härledas till individerna själva men också till de sammanhang där individerna verkar.
– Forskarna måste tänka på sin position i akademiska nätverk och liknande. Företagen måste försöka få ut produkter på marknaden som kunder vill köpa. Det kan leda till att individerna inte alltid kan närma sig varandra fast de kanske egentligen skulle vilja.
De relationella spänningarnas följder varierar från kreativitet, fruktsamma diskussioner och nya insikter till destruktiva konflikter som inte leder någonvart. Tobias Fridholm tänker sig tre huvudsakliga strategier för att hantera de spänningarna. Den första är socialisering.
– Man blir mer lika varandra. Det är ett klassiskt sätt att hantera en situation där man inte riktigt passar in. Inom akademin handlar det om att man lär sig hur de organisationer som man jobbar i fungerar. Om det är konkurrens kan det vara ett sätt att hanka sig fram eller rentav nå högre positioner.
En annan form av socialisering sker vid granskningen av vetenskaplig produktion.
– Bland mina informanter fanns exempel på forskare som idag är etablerade men som hade haft stora problem i början av sin karriär. De bedrev forskning som de sedermera har baserat sina professurer på. Den ena fick ständigt avslag på sina ansökningar och fick leva på sin frus lön ett tag. Den andra fick till och med sitt bidrag indraget av ett forskningsråd. När deras rön så småningom kom in i fina tidskrifter vände allt. Plötsligt var deras forskning bra. Så vetenskapen är inte alltid så rationell som den ofta vill framställa sig. De här båda forskarna har ändå lyckats hänga sig kvar. Det är en högst hypotetisk fråga – men ändå intressant – hur många som har slagits ut på vägen.
Om människor blir mer lika varandra är det lättare att kommunicera. Men kan man samtidigt upprätthålla den integritet som krävs för att framsteg inom forskning ska kunna ske?
– Det tar ofta lång tid innan man når resultat. Det behövs ett stort mått av integritet under den perioden.

Den andra strategin är avskildhet.
– Vissa forskare hanterar situationen genom att helt enkelt dra sig undan.
Det är ett sätt att upprätthålla mångfalden i akademin. Nackdelen är att det innebär en minskad interaktion.
– Man kan dra en parallell till forskaren i den offentliga debatten. Om forskaren riskerar att få mycket stryk eller bli förnedrad kanske han inte vill delta. Det är gissningsvis inget som samhället vill.
Den tredje strategin för att hantera spänningarna är tillit: att forskaren av sina kolleger och sin organisation ges större frihet att agera utifrån sina intressen. Genom tillit kan man förena interaktion med en mångfald av perspektiv, menar Tobias Fridholm.
– Det förutsätter förstås att forskaren själv vill interagera med det övriga samhället, tillägger han.
Tilliten kan även hjälpa forskningen framåt, exempelvis inom tvärvetenskapliga projekt.
– Som forskare är man expert på ett mycket litet område. Om två forskare från olika discipliner ska samarbeta över sina ämnesgränser har de ingen möjlighet att bedöma den andres kompetens – om det är en medioker eller en världsledande forskare. De måste lita på varandra, och de måste ha tålamod med att den andre inte förstår vad de själva gör.