Julklappstips från PMS-tomten

Ekonomen:
Ett problem som länge gäckat såväl anställda som studerande är svårigheterna i att urskilja vem som är vem på ekonomiska institutionen. Folk blir avskräckta av den piffighet som alla uppvisar på Ekonomikums så kallade catwalk, men i ärlighetens namn vet vi ju inte om det är samma tio personer som går där fram och tillbaka dag ut och dag in eftersom alla ser exakt likadana ut. Ett hett julklappstips till ekonomstudenterna är därför ett färgkodat tröjsystem där ingen i klassen får ha samma nyans på sig som någon annan (ta det lugnt, det kan alltså fortfarande vara Ralph Lauren så länge ni inte har samma färg på tröjorna). Så kan föreläsaren äntligen se skillnad på Karl med K och Carl med C.
Bubblare: Katrinplommonjuice. Någonting sitter ju uppenbarligen fast däruppe i stora mörkan eftersom ni inte kan slappna av en enda dag om året. Eller vad vet jag, universum kanske imploderar om ni glömmer att platta håret innan ni går till föreläsningen.

Civilingenjören:
Civilingenjörerna tänker faktiskt inte bara på forsränningen året om...eller jo just det, det var ju det de gjorde. Det är helt lönlöst att ge en present till en teknat-student som inte kan användas som utensilier på en jävla frigolitflotte som har ett enda värt åk i sig under sin korta livstid (härligt miljötänk, hörrni), så varför försöka? Ge bort en frigolitkniv, en bit frigolit, eller vilket värdelöst ting som helst – vad spelar det för roll? Det är inte som att man hinner se så mycket av flottarna innan de bokstavligt talat “sover med fiskarna”...samt tar kål på dem.
Bubblare: Boken “Jag har faktiskt en flickvän, men hon bor i Norge”. Var hittar jag den undrar du? Hint: ingenstans. Precis som flickvännen.

Samhällsvetaren:
En drömfångare – “men hallå, det där är ju bara mumbo jumbo” säger du. Jovisst, så är det ju, men det är ungefär lika verklighetsförankrat som dina diplomatfantasier. Samhällsvetare/politicesstuderande/pol. mag:are/pol. kand:are får nämligen (nästan) aldrig de där toppjobben på FN, det är juristerna som ror hem de mest statusfyllda positionerna.
“Men hallå, jag har faktiskt rest runt i Sydamerika med Rosa bussarna ett halvår och poserat med utsatta gatukids på facebookbilder” säger du. Jovisst, så är det ju, men det har också precis varenda en av dina kurskamrater gjort och det gör dig inte ett dugg mer kvalificerad för ett ambassadörsjobb. Men med en drömfångare uppsatt jämte det inramade fotot på dig (vandrandes i Stilla havs-bränningen mot en solnedgång med rasta-inflätade snäckor i håret) på kommunkontoret kan du åtminstone drömma dig bort till en svunnen tid då du fortfarande trodde att du kunde komma att få någon slags inverkan på världen.
Bubblare: En portfölj. Gå runt med den och se viktig ut så kanske du kan lura någon att du nästan är diplomat.

Medicinaren:
Kommer ni ihåg den där gången på festen när det var en läkarstudent inbjuden och den inte tvångsmässigt bröt in i din konversation för att med ett självgott leende på läpparna och ett förnumstigt finger i vädret påpeka att det faktiskt är en “abscess” du har på nästippen som du beklagar dig över, inte en vanlig jävla finne? Inte det? Nä, för det har nog aldrig hänt. Det är egentligen läkarstudenterna som är de värsta ordmärkarna, för de har minsann ända sedan termin ett (eller ursäkta, jag menar förstås T1) blivit drillade i de latinska korrekta termerna och vet bättre än du.
Det värsta är ändå att de inte ens förtjänar sin språk-Gestapo-titel. För deras språkkompetens stannar nämligen vid att de utan att blinka kan stava till keilognatopalatoschis. Dessutom är det ju ingen som på riktigt vet om de kan stava ens till det eftersom deras handstil ser ut som “kom och hjälp mig” upphöjt till tio. En synonymordbok blir dock alla års julklappstips till läkarstudenten, så att de fattar att man faktiskt kan säga rövhål istället för rektum.
Bubblare: “Nollningshandboken” för en inkluderande nollning. Fo real though, 60-talet ringde och vill ha tillbaka sina våldtäktsinspirerade inbjudningsfilmer till insparksfesten.

Biologen:
Ett mikroskop. “Ett sådant har jag ju redan” tänker du kanske då, men du behöver faktiskt minst två. Ett för att kolla på typ ribosomfunktionen i skärsnultrans hjärnceller och så ett annat, mycket starkare, för att lyckas lokalisera det mikroskopiska samhällsintresse som finns för just ditt forskningsområde och de finansiärer som är redo att investera i det.
Bubblare: Ett par skor som inte är “fula men fotriktiga”.

Juristen:
Vad ger man till den som redan tycks ha allt – rika föräldrar, konstant good hair day, bländande Stomatol-leende, creddig utbildningsplats. Ja, varför inte en ponny att matcha den där ridjackan och stövlarna med? Är tanken att det ska se ut som att ni jämt är på väg ut på rävjakt? Jag är ledsen, men det är ingen annan än ni på juristprogrammet som går igång på att mötas av en Barbour-vägg varje gång man kommer till föreläsningssalen. Förmodligen föddes modet av att någon person med hög status (läs: adlig familj/mycket cash) hade råkat ta på sig sin jacka ut-och-in och som, för att inte tappa ansiktet, påstod att “men det här är ju inne nu ”, så nästa dag hade alla andra också köpt en ut-och-in-jacka för 3 000 spänn. Får får får? Nej, får får juriststudenter.
Bubblare: Ett par genusglasögon hade kanske inte varit helt fel?

Humanisten:
Något som nästan alla humaniorastudenter är i behov av är väl ändå en reality-check? Det kanske är svårt att ta in just nu, jag menar, du är ju ändå speciell och brinner verkligen för det här med bildning och humanioras framtida status (“Jag ser mig som något av en renässansman/-kvinna ”), men din kandidatuppsats om Prousts modernistiska skildring av La Belle Époque kommer inte att leda till att du blir Svenska akademiens nästa ständige sekreterare. Inte ens dess tillfällige. Det är nämligen ingen utanför, och knappt innanför, opponeringssalens väggar som bryr sig om dina gymnasiefilosofiska åsikter. Och alla “smarta” humble brag-analyser förklädda till frågor du lägger fram under föreläsningarna har någon annan – en på riktigt smart person – redan tänkt men inte sagt högt för att den insåg att det låter helt hjärndött. Ta chansen att byta utbildningsbana innan det är för sent Alternativt kan du ju få en kurs som du kan läsa parallellt med din humanistutbildning. Du kan säkert lyckas klämma in det mellan alla dina två undervisningstillfällen i veckan.
Bubblare: Kläder som är hela, rena och passar. Du måste alltså inte lajva konstnärsproletariat innan du är det. Vi vet att du har lika mycket pengar att röra dig med som studenter vars brallor täcker även anklarna nu när det är vinter.

Lärarstudenten:
Vilket öde. Att gå den utbildning med lägst antagningspoäng och dela campus med de som pluggar den utbildning med högst antagningspoäng – psykologstudenterna. “Those who can’t do, teach” brukar det ju heta. Ett uttryck som måste vara skräddarsytt för lärarstudenterna som varje dag måste leva med vetskapen att deras utbildning är allas plan B. Om allt annat går åt helvete kan man ju alltid bli lärare liksom. Så för att ni lärare ska slippa känna er så underlägsna varje dag borde ni få varsin “I’m with stupid”-tröja som ni kan ha på er på campus. Ställ er jämte valfri student som inte läser till lärare och känn hur ni för en kort sekund är på toppen av just den där väldigt lokala akademiska näringskedjan. Akta er för att gå jämte en kursare dock, det finns en gräns för hur mycket stupid världen kan hantera i ett och samma rum.
Bubblare: En pansarvagn. I alla fall om du ska bli högstadielärare. Pubertala ungdomar är verkligen jordens avskum.

SLUaren:
Jag vet inte. Kanske något att mocka skit med eller en handske så att ni kan fortsätta att pilla kossor i stjärten utan att vara rädda för att få galna ko-sjukan? Ärligt talat har jag inte en aning om vad ni sysslar med där ute på vischan och har inget större intresse av att få reda på det heller.
Bubblare: En bussbiljett in till centrum.

Ergo-redaktionen:
Lägg ner era satans skjutjärnsjournalistambitioner. Ni är liksom en studenttidning Det bästa ni kan hoppas på är att nå gjutjärnsstatus. En stekgryta blir därför er julklapp, så att ni kan göra något vettigt av er tid – till exempel en ekologisk linsgryta eller någon annan ”härlig” pk-rätt – istället för att leka journalister.