Så smakar maten i UU:s nyaste restaurang

Allmänt intryck:
Liksom med Segerstedthusets övriga interiör så märks det att man har lagt krut på att få till en snygg matsal med strama linjer och naturmaterial. Det är kanske inte direkt mysigt (lite som att äta på ett museum), men får man en plats vid den stora fönsterväggen kan man lätt slå ihjäl en lunchtimme om man växlar ätande med att glo på förbipasserande folk – för att inte tala om smygspionera på universitetets big shots.
Trots att vi kommer mitt i lunchruschen är det förvånansvärt kort kö och många tomma platser (har studenterna inte hittat hit än?). Personalen är väldigt trevlig och småpratar lite medan de slevar upp maten. Bröd- och salladsbuffén känns fräscha och det märks att de, än så länge i alla fall, är noga med uppläggningen. Salladen får man lägga på tallriken tillsammans med huvudrätter istället för en separat assiett (om man inte har soppa eller uttryckligen ber om en extra tallrik) efter “order från högre ort” enligt mannen i kassan. En del av miljötänket i huset kanske?
Testpanelen imponeras av att det står färska kryddor på borden och att man lämnar sin bricka på ett rullband i diskinlämningen så man slipper att sortera skräpet själv (det blir säkert bättre så).

Vegetariskt:
Det gröna alternativet för dagen är populärt – cannelonin syns på de flesta gästernas tallrikar. Smakerna på de spenatfyllda pastarullarna är fina och tomatsåsen balanserar upp så att det inte blir för “stabbigt”. Även de stekta grönsakerna som ligger ovanpå hjälper till att göra rätten fräsch. Extra lyxigt blir det med flagor av en parmesanliknande ost “uppepå” – för att använda Mat-Niklas favoritord.

Vegansk soppa:
Wicked Rabbit Soup är trots (eller därav) namnet ett veganskt alternativ, en krämig broccolisoppa överströdd med en blandning av torkad frukt, kokos och frön. Vällagat och gott med mycket broccolismak. Den lite originella toppingen gör sig faktiskt väl i sammanhanget. Portionen är i sig kanske lite snålt tilltagen, men det gör inte så mycket eftersom man kan dryga ut med gott bröd, sallad och hummus.

Kött:
Det är en rejäl portion fläskgryta man får och det uppskattas att lunchpersonalen frågar om man vill ha pasta eller potatis som tillbehör. Dessvärre är inte köttet i grytan särskilt bra, utan lite väl slemmigt och senigt för den här testpersonen. Sockerärtorna man får till smakar inte särskilt mycket, men det finns i alla fall salt och peppar på bordet som man kan krydda med. Här tycks de ha lagt mer krut på de köttfria alternativen.

Samlat omdöme:
Fokus på vegetariska alternativ får restaurangen att kännas rätt i tiden. Den varma vegetariska/veganska maten är dessutom vällagad och smakrik. Riktigt vågat hade varit om de uteslutit köttet helt (det var ju ändå inte speciellt gott), men då kanske det hade blivit ramaskri?
Restaurangen är definitivt en av de bästa restaurangerna på campus – även om Feiroz (Blåsenhus) har en strået vassare salladsbuffé.