Psykologstudenten svarar: Hur får jag vänner?

Studenten frågar: Jag känner mig ensam, hur träffar jag vänner?

Jag flyttade till Uppsala höstterminen 2023 då jag började plugga på Uppsala. Jag trivs bra i Uppsala men känner mig väldigt ensam eftersom jag inte fått några vänner. Jag var inte med på insparksperioden, så jag träffar bara mina kursare när vi har inplanerade kursmoment på campus. Jag har haft några studiegrupper inför grupparbeten där jag kände att jag skulle kunna tänka mig att bli kompis med några personer, men efter att grupparbetet är klart har det runnit ut i sanden.

När jag var yngre blev jag ofta utfryst i min klass, vilket jag tror lett till att jag inte vågar ta initiativ och fråga andra om de vill träffas och umgås. Jag blir ofta nervös och får som prestationsångest när jag ska umgås med folk jag inte känner så bra. I min hemstad har jag några få vänner från skoltiden men vi hörs sällan av nu när jag inte bor där längre.

Jag vill gärna träffa några kompisar som jag kan plugga och umgås med, men jag vet inte hur. Hjälp, vad ska jag göra?

Psykologstudenten svarar:

Hej!

Stort tack för din fråga och vad fint att höra att du trivs här i Uppsala. Att känna sig ensam är smärtsamt men också vanligare än man kan tro.

Din fråga berör hur du ska gå tillväga för att träffa vänner att plugga och umgås med. Du beskriver att du träffar dina kursare i skolan, men att kontakten ofta rinner ut i sanden efter avslutat skolarbete. Många tycker att det känns skrämmande att sträcka ut en hand och fråga om någon vill umgås. I dessa fall kan det hjälpa att försöka tänka på det som ett experiment där du testar vad som händer om du frågar. Gör en plan för hur och vem du ska kontakt med och se det som ett tillfälle för att undersöka vad som händer. Det är ofta enklare att börja göra saker om de planeras i förväg och sker i små steg. Vad är ett rimligt första steg för dig? Att småprata om något annat än plugget under en rast? Att äta en matlåda tillsammans på lunchen? Du berättar också att du har några vänner i din hemstad men att kontakten glesats ut, vilket inte är konstigt i och med flytt till en ny stad. Om denna kontakt är något du önskar återuppta går principerna jag precis beskrev förstås att använda för att höra av sig till dessa vänner. Ett telefonsamtal med en vän är ofta uppskattat och kan vara hjälpsamt om en känner sig ensam.

Jag märker att du funderat på vad rädslan kan bero på. Att ha blivit utsatt för utfrysning kan sätta djupa spår i en och förstås göra det ännu mer skrämmande att våga ta kontakt med nya personer. Prestationsångest och nervositet kan få oss att undvika situationer som i själva verket hade kunnat leda till glädje och andra positiva känslor. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte kommer vara läskigt att ta steget och söka kontakt, men det finns mycket att vinna. Jag tror dessutom att andra kommer bli inspirerade att göra samma sak.

Slutligen kan det också vara till hjälp att undersöka vilka aktiviteter du kan ägna sig åt i ditt eget sällskap som leder till positiva känslor. Ett första steg kan vara att ställa sig själv frågan: vad tycker jag är roligt och återhämtande, vad kan jag göra i omtanke för mig själv? Vilka aktiviteter det är som får en att må bra är olika för var och en av oss, ibland får man testa sig fram för att hitta sina egna.

Jag önskar dig ett stort lycka till!

Vill du också ställa en fråga till studentpanelen? Skicka din fråga till journalist@uskar.se i ett mejl märkt med “Fråga till psykologstudenten svarar”. Självklart är du anonym.